Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Doktorer och lektorer. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktorer och lektorer
tiska förberedelsetiden» för att citera motionen. Det är den som
skall vara så värdelös. Jag erkänner att tanken är mig obegriplig
och att jag finner den stridande mot både mina egna och andras
erfarenheter. Det framföres ofta som argument (dock icke av herr
Olof Olssön, det vill jag kraftigt understryka), att det finnes så
många adjunkter som utan denna vetenskapliga skolning äro
ypperliga undervisare, medan man å andra sidan otvivelaktigt kan
peka på personer, som stå på höjden av sin vetenskap men trots
detta visat sig oanvändbara som lärare. Påståendet är
naturligtvis i och för sig alldeles riktigt, men vad visar det? Jo den gamla
sanningen, att konsten att undervisa är en konst för sig, som
måste läras praktiskt såväl som teoretiskt och ingalunda får
anses såsom någon biprodukt av lärdomen. Lärarekallet kräver sitt
särskilda studium liksom andra grenar av mänsklig verksamhet,
och här som annorstädes spela de naturliga anlagen och den goda
viljan en dominerande roll. Vill man därför få en rättvis bild av
de vetenskapliga studiernas värde för en lärare i hans kall, så går
det inte att jämföra en pedagogisk talang utan vetenskaplig
skolning med en lärd som saknar pedagogisk förmåga, utan man
måste i enlighet med reglerna för ali experimentell metod jämföra
personer som med hänsyn till sin pedagogiska förmåga stå lika.
Jag tror nu inte heller, att jag begår någon större orättvisa mot
vår utmärkta svenska läroverkslärarkår, om jag påstår, att
enstaka lysande eller avskräckande undantag till trots den svenska
läroverkslärarkåren i stort är ganska jämn med hänsyn till sina
pedagogiska förutsättningar. Under sådana förhållanden är det
klart, att den har den större möjligheten att bli en god lärare som
har de djupare och mer omfattande insikterna. Har en lärare
själv bedrivit vetenskaplig forskning, kan han också bättre
bedöma hur skolundervisningen bör läggas för att ge en säker grund
för vidare studier. Det är nämligen så, att med vetenskapens
fortgående utveckling måste också elementarundervisningen undergå
ständiga modifikationer, och gymnasiets läroplan kan ocli får inte
tryckas ner till en nivå, där den förblir obunden av sagda
utveckling. Läroböckerna måste alltså esomoftast ändras för att följa
forskningen i spåren. Och författandet av dessa läroböcker
lyckas helt säkert bäst för den som både är pedagog och
vetenskapsman. Men även för att kunna bland förefintliga läroböcker välja
den bästa, fordras att vara väl förtrogen med den aktuella,
levande forskningen. Man kan tänka sig in i, vad det skulle inne-
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
