Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vad är jämförande språkforskning? Av professor Hjalmar Frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Frisk
tillhjälp förklara och belysa de talrika företeelser inom de skilda
indoeuropeiska språken som inte kunna förklaras ur dessa språks
egen historia, därför att de uppkommit icke under språkens egen
särutveckling utan äro ett arv från deras gemensamma
förhistoria. Men skall komparatisten, språk jämföraren, lyckas
härutinnan, så kräves inte bara att han i mån av krafter och
förmåga kan överblicka hela den språkfamilj vars
släktskapsförhållanden han utreder, han måste dessutom, och det är inte det minst
viktiga, ha en djupast möjliga förtrogenhet med de speciella språk
som särskilt äro föremål för hans förklaringsförsök. Den som
utforskar forngrekiskans historia måste vara grekist och
kompara-tist; den som ägnar sig åt de slaviska språkens äldre skeden måste
vara slavist och komparatist; den som specialiserar sig på
germanskans tidigare utveckling måste vara germanist och
komparatist. Han måste detta även därför, att man, såsom också redan
Wilhelm von Humboldt, grundaren av den allmänna
språkvetenskapen, med rätta framhävt, endast genom ett till grunden
gående studium av ett språk kan förvärva den instinktiva känsla
och förståelse för språkets natur och inneboende lagar som är en
nödvändig förutsättning även för komparatisten.
Redan av vad jag nu har sagt torde framgå, att det är omöjligt
att draga en skarp gräns mellan jämförande språkforskning och
historisk språkforskning. Det är likaledes omöjligt att avgränsa
dessa discipliner från den s. k. allmänna språkvetenskapen.
Allmän, historisk och jämförande språkvetenskap äro endast tre
olika aspekter på en och samma vetenskap. Av personliga skäl
och med hänsyn till en lämplig arbetsfördelning är det
naturligtvis vanligen så, att den enskilde forskaren företrädesvis drages
åt någon eller några av dessa sidor inom sin vetenskap. Men han
kan inte utan skada helt försumma någon av dem. Den som ägnar
sitt intresse åt frågor av allmän teoretisk natur måste kunna
stödja sig på ett mycket vidsträckt och djupgående empiriskt
språkligt vetande, om hans allmänna slutsatser och
sammanfattningar skola kunna bjuda några värdefulla och säkra resultat
och innehålla något annat än självklara satser, de må förkunnas
i aldrig så anspråksfull och förment djupsinnig form. En forskare
som uteslutande begränsar sin horisont till ett enda språk måste
stanna oförstående inför alla sådana företeelser inom detta som
äro ett arv från språkets förhistoria eller ett utslag av allmänna
språkliga lagar. Den jämförande språkforskaren måste inte bara
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
