Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26 febr. 1939 - Opinionen i Ålandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Opinionen i
Ålandsfrågan.
Den 26 febr. 1939.
Under de sista veckorna har uppstått en agitation i
Ålandsfrågan, som många kanske tytt som tecken på
en begynnande svängning i den svenska opinionen. Huruvida en
strömkantring verkligen inträffat bland folket kan givetvis ej
utrönas, allra helst som ingen vet, om det någonsin funnits eller
kunnat finnas en mera stadgad folkmening i ett spörsmål så svårbedömt
och av vår utrikesledning så avskärmat som problemet om
Ålands-öarnas befästande. Tills motsatsen uppvisats, kan det blott
konstateras, dels att agitationen mot det preliminärt avtalade
svensk-fin-liindska samarbetet härflyter ur de mest heterogena kretsar (ett par
liberala och konservativa tidningar, nationalsocialister, clartéister
och pacifister), dels att intet givit vid handen att ledningarna för
riksdagens fyra stora partier låtit rubba sig i sitt ställningstagande
till förmån för överenskommelsen. Det är inte heller lätt att
upptäcka någon enhetlig argumentering mot avtalet och den Sandlerska
utrikespolitiken i detta väderstreck. Ännu svårare är att skönja
några nya skäl, ägnade att övertyga dem, som i likhet med denna
tidskrift funnit fördelarna av ett svensk-finskt försvarsavtal större
än de med detsamma liksom med varje utrikespolitisk orientering
oundvikligen förenade riskerna.
Det vill synas, som 0111 ålänningarna varit de främsta pådrivarna
vid iscensättningen av de senaste opinionsmötena. Svensk Tidskrift
har vid flera tillfällen hävdat nödvändigheten av att en
överenskommelse om befästandet ej läderar svenskhetens intressen å ögruppen.
Vi ha uttalat, att det måste vara den svenska regeringens
ofrånkomliga skyldighet att uppställa detta som ett absolut villkor för svensk
medverkan. Så som överenskommelsen nu synes ha utformats, torde
det icke med fog kunna sägas, att denna utgör någon fara för
svenskheten på Åland. I vart fall har man brustit i bevisningen, när man
fortsatt att tala om dessa befästandets konsekvenser; flera bemärkta
ålänningar dela heller icke redaktör Sundbloms farhågor på denna
punkt. I fråga om den finska språkmajoritetens behandling av
Ålandsbefolkningen i övrigt, d. v. s. oberoende av frågan om
befästandet, ha vi hävdat, att Sverige har ali anledning att ej sticka
under stol med sin mening om garantilagens rätta tolkning och om
en folkmajoritets moraliska förpliktelser att ej missbruka sin
övermakt på ett sätt, som denna folkminoritet uppfattar som trakasserier.
Men vi hysa tillika den uppfattningen att Sveriges möjligheter att
påverka finsk utrikesledning till ålänningarnas fördel ej kan bli
mindre utan snarare måste bli större i samma mån som Ålandsöarnas
försvar göres till en gemensam svensk-finländsk angelägenhet. Trots
alla den senaste tidens purfinska hetsuttalanden mot ålänningarna
och svenskheten i Finland överhuvud taget eller kanske just på grund
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
