Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2 maj 1939 - Engelsk-tysk handelskonkurrens. Av S. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor’
premier och rena subsidier till för export arbetande industrier. Detta
måste betraktas som ett särskilt och mycket intressant slag’ av
inflation, vilken icke har den normala effekten att framtvinga
tvångssparande till det egna landets förmån utan i stället framkallar ett
tvångs-sparande till förmån för importörer i främmande länder. Om
tyskarna fortsätta att subsidiera sina exportindustrier i avsikt att
göra dem konkurrenskraftiga, torde ingen annan möjlighet kvarstå
för England än att självt börja subsidiera industrier i samma syfte.
I ett demokratiskt land måste detta medföra avsevärda svårigheter,
då ju likhet i betingelser för samtliga fabrikanter är ett önskemål,
som statsmakterna ha att i möjligaste mån tillgodose. Det torde
nämligen vara nära nog otänkbart att subsidiera vissa industrier inom
en viss grupp och ej de övriga, särskilt om produkterna äro av
karaktär att kunna substituera varandra. Möjligen kan man gå en annan
väg och understödja alla industrier, som exportera till vissa länder,
under förutsättning att dessa industrier ej inbördes konkurrera med
varandra eller inbördes ha prisöverenskommelser. En sådan radikal
åtgärd har diskuterats i England, men betraktas givetvis som en sista
nödfallsutväg.
Vid det nyssnämnda mötet i Dusseldorf sökte de engelska
representanterna undersöka möjligheterna till handelsavtal av vanlig
karaktär med tyskarna, antingen generellt för båda ländernas hela industri
eller mera speciellt för vissa industrigrenar. Man hoppades in i det
sista, att åtminstone kunna uppdela exportmarknaden. I det
huvudsakliga programmatiska och t. v. föga betydelsefulla avtal, som blev
mötets resultat, finnes en generell klausul, förordande att försök skola
göras att förmå individuella industrigrupper att upprätta
specialavtal i avsikt att uppdela marknaden. Denna punkt utgör ett
komplement till det skäligen självklara uttalandet i avtalets början, att ökad
export är fördelaktig för såväl England som Tyskland.
Economist rekommenderade den 5 november 1938 England att
liksom Tyskland offerera inköp av ett lands hela produktionsresultat
av en viss vara i den mån detta någorlunda skulle kunna förutses,
t. ex. hela skörden av ett visst sädesslag. England skulle därvid kunna
erbjuda lägre priser än Tyskland — detta med hänsyn till de
förmåner fria pund sterling erbjuda framför spärrade tyska mark — och
samtidigt säkra en viss exportmarknad direkt eller triangulärt i
förhållande till ett sådant land. Härvid förutsättes givetvis ett intensivt
samarbete mellan engelska importörer eller mellan statsmakterna i
England och dessa, varvid en utbyggnad av organisationsväsendet
torde bliva nödvändig.
Slutligen må här ytterligare en utväg att öka exporten anges,
nämligen den många gånger prövade kreditexpansionens. Ända sedan
1926 har det s. k. Export Credits Guarantee Department bistått
brittisk export genom att finansiera krediter på i runt tal 180 millioner
pund, varav ungefär en fjärdedel faller på 1938. Genom en ny
lagstiftning har denna institution fått sina befogenheter ökade, så att
den nu vid varje tillfälle är i stånd att garantera krediter på 75 mil-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
