Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Fred eller förödelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRED
ELLER FÖRÖDELSE?
Kriget i Polen blev ett hastigt avslutat kapitel. När detta
skrives, kunde det om läget i väster sägas, att »det var ej krig;
det var ej fred; det vägde mellan båda»; endast kriget till sjöss
har präglats av full aktivitet. Och längst i öster har
Sovjetryssland sprängt sitt hölje, pressande sig med lock och pock fram
över småstaterna vid dess västra och sydvästra gräns. Hitler har
efter det segerrika polska fälttågets slut ömsom hotfullt, ömsom
bevekande deklarerat Tysklands önskan om fred. Daladier och
Chamberlain ha även betygat sin fredsvilja men ställt obetingade
villkor för upptagande av förhandlingar. Ännu ha inga neutrala
stater ansett det lönt att erbjuda sina bona officia. Roosevelt
synes av brist på utfästelser från de krigförande frukta för att
upprepa de lönlösa fredsförsök, som Wilson kring julen 1916
gjorde. Intet av de krigförande folken kan önska det totala
krigets öppnande; intet utanförstående folk torde stå efter att få
kasta sig in i en strid, vars förödelser ingen kan beräkna.
Likafullt synas folken nu liksom under världskriget visserligen
tveksamt men ändock motståndslöst och nästan ödesbestämt drivas
fram mot fasorna.
Innan det kulturförhärjande dramat spelas upp och så länge
den stora rysande tvekan ännu behärskar kombattantmakterna,
kan ingen undgå att ställa sig den Hørupska frågan: »Hvad kan
det nytte?»
Tyskland har under krigets hittillsvarande fas visat en militär
beredskap, som uppenbarligen är vida större än man trodde före
kriget. Den fullständiga militariseringen av staten har gjort
denna till en levande krigsmaskin. Men Tyskland måste anses
sårbart. Dess utrikespolitiska läge har försämrats. Relationerna
till Italien ha blivit skönjbart kyligare; Ryssland har spärrat
den tyska expansionen i öster och är förvisso ej den vän, som
offrar allt eller ens något för säkerställande av Tysklands
hegemoni i Centraleuropa; Italien och Ryssland tävla om att göra det
av Tyskland eftertraktade Balkan till sin intressesfär. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0499.html
