Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Några språkriktighetsfrågor. Av Erik Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tal om verbens böjning uttalar Wellander, att »former som
väljde väljt, sväljde sväljt, vänjde vänjt, smörjde smörjt tillhöra
framför allt barnspråket och böra ej uppmuntras». Låt oss stanna
inför sväljde sväljt och något granska dessa formers »riktighet»
och »godhet». De bör enligt Wellander icke uppmuntras. Varför
icke? Ett löst påstående är det enligt min uppfattning, att de
skulle framför allt tillhöra barnspråket. Wellander menar
tydligen, att vuxna individer skulle säga och skriva svalde svalt,
men han torde vara på villospår. De flesta svenskar använder
säkerligen formerna sväljde sväljt. Majoritetens bruk talar
sålunda för sväljde. På historiska grunder kommer man till samma
form. Under det att väljde, vänjde, smörjde är sena analogiska
ombildningar av valde, vande, smorde, är sväljde äldre än svalde
(äldst synes verbet i svenskan blott böjas starkt; jämför Karlfeldts
svulgne i Jonæ havsfärd). Den som håller på kontinuitet i
språkutvecklingen finner alltså sväljde bättre än svalde. Och
företrädaren för den »rationella» ståndpunkten? Bör han icke säga, att
sväljde som representant för en vida vanligare och regelbundnare
böjningstyp är en bättre form? Härtill kommer ytterligare en
synpunkt, som icke alls har beaktats av Wellander men som
måste med all makt skjutas fram vid diskussion av
språkvårdsfrågor: vilken form passar bäst för hela det nordiska
språkområdet? Det är dumt och omoraliskt att åtminstone i
tvivelaktiga fall icke ta hänsyn till Danmark och Norge. Vi måste
vårda, till det yttersta vårda den nordiska språkgemenskap, som
svävar i uppenbar fara att gå förlorad. Och när nu danskan har
svælgede, norskan svelget, kan valet mellan sväljde och svalde
icke bli svårt.
»Det vanligaste och väl även riktigaste» är enligt Wellander
tre och en halv månader (icke tre och en halv månad). Jag
betvivlar blankt den faktiska uppgiften, och jag kan icke inse,
varför månader skulle vara riktigare än månad. Mitt språksinne
stötes av tre och ett halvt äpplen. Svenska Akademiens ordbok
menar tydligen, att singularform av substantivet är det
vanligaste (och väl även riktigaste), då den formulerar: »tre och en
halv dag, även dagar.»
Den historiska bakgrunden är i korthet följande. Bruket har
sedan århundraden varit vacklande. Man kan sålunda redan
under medeltiden finna fraser som 11 ½ gamla alnar, 15 ½ alnar
(Stockholms jordebok 1450, 1493), men de är i försvinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
