Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Å, kära lilla nyckelpiga, sörj inte så!
Jag tycker”, sa’ majbaggen, ”att du är söt ändå!”
”Å, säger du det?” sa’ nyckelpigan och log.
”Ja kanske, ja kanske att sex prickar är nog!”
Feta, vita gäss
vanka vägen fram;
de vanka, de kliva
i landsvägens damm.
Tage och Ivar
de komma dem emot;
de hava käpp i handen,
men inte sko på fot.
”Gäss, gäss, gäss,
var kommen I ifrån?”
”Vi komma ifrån gyttjan,
från den bruna, blanka ån.”
”Gäss, gäss, gäss,
vart skolen I gå hän?”
”Vi skola söka skugga
allt under skogens trän.”
”Då följa vi med eder
uppå er promenad.”
Och pysarna och gässen
de tåga fram i rad.
Men inne uti skogen
mäster Mickel bor.
Gömd i gröna snåren,
han ligger där och glor.
”Nej se, där komma gässen
spatserande, håhå!
Nu ska ni ailt få sprattla
och snattra, mina små!
Där ser jag just en präktig
liten sjåpagås!
Varför ska man inte ta
en stek, där den kan fås?”
Han rusar fram. han kniper
en gås i hennes hals.
Men mamsell Gås hon stretar
och vill ej följa alls.
Där flaxa vita vingar,
där höjas jämmerrop.
Vad kackel och vad snatter
från den hela gåsehop!
Men Tage och Ivar
de lyfta var sin käpp;
de rusa emot räven
och ropa: ”Släpp!” och ”Släpp!”
De piska mäster Mickel
uppå hans röda päls,
tills Mickel måste släppa
och rymma hän till fjälls.
Han flyktar inåt skogen
och kryper bak en sten;
där får han sedan ligga
och gnaga sina ben.
Men Tage och Ivar
de tåga stolta hem,
och alla byapojkarna
de hurra för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
