- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
46

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                att jag kan
gå omkring i stan och stampa,
                gå och klampa
                som en ann’
                herreman.”

                Kisse katt
stövlar fick, som passade,
och gick ut och stassade
                hela dan.
Alla skrattade i stan.
                Rent besatt
                var att se
Kisse katt i stövlarne.

                Kisse katt
struntade i deras skratt.
Värdigt, såsom herrar bruka,
klev han fram på trottoarn,
tänkte: ”Skratta, kära barn!
Det är bara avundsjuka.”

Stackars dumma kissekatt!
Snart han märkte, att han gjort
något, som han icke bort,
                märkte, att
stövlar kunna spela spratt.

När han skulle råttor ta
för att få sig middagsmat
                på sitt fat,
gick det inte mera bra.
”Klamp-klamp-klamp,” sa’ stövlarna.
                Och de små
råttor fingo varning då.
                Långt ifrån
hörde de, när katten kom,
                vände om
                in i hålet bort i vrån. —
Det var innerligt gement!
Kisse katt kom jämt för sent.

”Haha-haha-haha-ha!”
pepo alla råttorna.
”Så han stampar,
så han klampar!
Kisse, Kisse, stövelkloss,
aldrig kan han taga oss!”
                Kisse katt,
ilsken blev han,
in i skobutiken klev han,
                sa’:
”Dra utav mej stövlarna!”–
Och nu tassar han igen
                som förut. —
Så var hela sagan slut.


Hugo Gyllander.

50. Gamle Trygg.



Troget gamle Trygg bevakat
hus och hem i många år,
levde nu på nåd allenast.
Sedan gikten blev för svår,
fick han flytta ur sin koja,
slapp att bära band och boja,
låg bekvämt och skötte hälsan
på sin bädd av hyvelspån
i den varma spiselvrån.

Ingen hund i hela världen
kunnat konster så som han,
och hans goda vardagslynne
ej med åren ens försvann.
Såg han barnen ystert rasa,
sprang han upp från bädd och brasa
och i blinken hela klungan
hängde, klängde på hans rygg.
Sådan var han, gamle Trygg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:54:25 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svversdal/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free