- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
47

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kalle, som var äldst i raden,
tänkte blott på puts och spratt:
Med en läckerbit på nosen
Trygg för honom ofta satt,
satt så tyst där som en råtta,
till dess Kalle räknat åtta.
Klaffs! — vad fick han för besväret?
Jo, en äcklig tobaksbuss
eller ock en papperstuss.

Så förgingo många dagar
under gyckel, skämt och glam.
Trygg var lik sig, blev i leken
endast något allvarsam.
Sväljde tåligt all förtreten,
glömde gärna elakheten,
kröp tillbaka på sitt läger;
ögat blott, som glänste vått,
röjde, att han otack fått.

Hände så förliden vinter,
första dag, som isen bar,
att vår Kalle åkte skridsko
utan lov av mor och far.
Trygg låg tyst och sov vid härden,
glömsk av allt i denna världen. —
Plötsligt blev där liv i stugan!
Sats han genom fönstret tog,
rutorna i smulor slog.

Vackert stod det till därute:
Kalle låg i öppen vak,
sprattlade och skrek för livet,
det var ju en given sak.
Och till Näcken väl han farit,
om den gamle Trygg ej varit;
han högg Kalle kvickt i kragen
och fick honom upp på land,
där han kom sig efter hand.

Det var visst den bästa läxa
Kalle fått i all sin tid.
Ångerfull han låg i sängen
med sin räddare bredvid.
Ris och bannor aldrig smärtat
så, som nu det sved i hjärtat.
Skamsen föll han Trygg om halsen
”Ack, förlåt mig, gamle Trygg!
Kalle ofta varit stygg!”


Paul Nilsson.

51. I älgtiden.



Han kommer var natt till en havrevret;
från torpet man sett, var han betar,
den väldige best, som med svett och förtret
jag fåfängt om dagen letar.

Nu sover all nejden i fullmånens flor,
men brinnande vakar min lystnad.
Vid diket, där frodiga pilhäcken gror,
jag väntar i vindlös tystnad.

Då träder han ut från sitt höstliga slott
mellan granar och blodröda aspar.
Han skrider högtidligt och lugnt som en drott,
och kronan i grenarna raspar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:54:25 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svversdal/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free