Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax invid på våta tuvor
lysa hjortronen som gull,
och från barrig gren i tallen
sjunger trasten vemodsfull.
Solen slocknar, sommarskymning
ruvar drömtung över skog;
Lyss! En vindfläkt... Det var dagen,
som den sista sucken drog.
HAN:
Jag minns ett land, där tysta stjärnekvällen
den mörka himlen klär i norrskens prakt,
där under molnig hjälm de gråa fjällen
med isad pansar stå kring daln i vakt,
där mången flod sig tumlar vild från hällen,
och dånet rullar vitt till fjärran trakt,
där strömkarlsharpan klingar över vågen,
då månen kysser våta harpobågen.
HON:
Jag minns en natt, så ljuslätt varm som dagen:
för blommans slummer har den ock en sol,
då leende i unga syskondragen
stå morgonen och kvälln vid samma pol,
då vakan stämmer vemodsfulla slagen,
och nejden doftar som en ängsviol,
där ljusa älvor sväva om i ringen,
och över tuvan glänser silvervingen.
HAN:
Jag minns de gamla skogarna och landen,
där dånande man under klippor far.
Jag minns den sjö, där dunkelgröna stranden
sin höga mur kring blåa djupet drar.
Där stod en gran och nickade på sanden
och hjässan lutad över böljan bar;
där låg vår faders hydda invid fjärden,
och frid och lugn var denna vrå av världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
