Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det förvillade barnets gråt?
En sörjande moders klagolåt?
Nej, öknens irrande ulv det är.
Han söker byte, han blod begär.
Han hungrar, han och hans ungar.
Tätt vid den ensliga skogssjöns vik,
på fattigdom och på fromhet rik,
står låg en koja, och på dess häll
en brasa sprakar i julekväll.
På halmen leka de kära små,
och modersögon se hult därpå.
Dit skåda visst ock Guds änglar.
Ty aftonvarden är slutad nyss
med fadersbön och med moderskyss,
och grånad farfar med stämma blid
ur bibeln läser om julens frid:
hur Jesusbarnet i denna natt
vart fött; hur änglarna sjöngo glatt,
och Betlehems stjärna lyste.
Det lyssnade liten pilt uppå.
Det blev så varmt i hans hjärta då:
han såg genom rutan stjärnans blick,
han tyst betagen ur stugan gick,
och under klarnade himlens valv
han undrade, där av köld han skalv,
var Jesu stjärna månd’ vara.
Då — vild, blodlysten, av hunger tärd,
kom öknens ulv på sin mördarfärd.
Hans rovblick spanade barnet snart,
han störtade sig mot det med fart. —
Men stilla, undrande, from i håg
mot Jesu stjärna den lille såg —
och ulven hejdade språnget.
Och endast Han, som i natten ser
på ödemarkernas fasor ner,
Han, som lät hungriga lejon stå
som lamm vid Daniels fot också —
Han ensam vet, vad i denna stund
slöt till den blodiga ulvens mund.
Och Han var den lilles harnesk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
