Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift, och hvad jag gåfve mycket för att kunna
vara er till någon hjälp och uppmuntran!
— Ingeborg — ni vet ju att det ni nu säger
är för mig den största hjälp och uppmuntran . . .
och aldrig skall det bli af ringare värde för mig!
Far ni långt bort, så förblir jag lycklig, om mina
tankar stundom få mötas med era, och är ni nära,
så har jag ju ständigt er värmande stämma och
er mjuka hand . . . och till ersättning skall ni rå
om hvar känsla, som blommar i mitt hjärta, nu
och alltid!
— Nej, nej, Daniel, tala inte så! Jag kan
intet ge er, och ni får inte ödsla på mig det bästa
ni har, utan att erhålla någonting i gengäld! Tro
mig, det kommer en dag, när ni inte mera kan
tillfredsställas af det enda jag kan skänka er,
vänskapliga och sympatiska känslor... då de skola
förefalla er blott som alltför aflägsna hälsningar från
någon, som man för alltid förlorat och om hvilken
det endast smärtar en att på detta sätt påminnas.
Därför skall ni ge mig er vänskap och intet
annat.. .
— Nu gör ni mig orätt, Ingeborg, sade Daniel,
i det han stannade framför henne och tog hennes
hand .. .Jag tror fullt och fast, tilläde han, seende
henne in i ögonen, att en man kan lefva lycklig
med blotta vissheten att en kvinna älskar honom
och att hennes själ följer med hans ... så känner
jag det nu . ..
— Ni är en stor idealist, Daniel, ni har ju
rakt ingen erfarenhet af lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
