- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Förre delen. A—J /
25-26

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Afslutning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

muneribus reipublicae (sin embetsmannabana);
peragere; det är numera en a-d period af
mitt lif illa quidem pars vitae peracta est.
— 3. a. en sammankomst. mittere,
dimittere concilium. — 4. = fullända:
conficere, perficere, absolvere, consummare
(negotium, bellum); a. ett tal orationem
concludere; perorare; han påbörjade
många ting, men afslutade icke mycket multa
instituit, absolvit pauca. — 5. = uppgöra:
negotium conficere, transigere; a. affär
med ngn negotium contrahere cum alqo;
decidere cum alqo; a. fred pacem
componere, facere; a. fördrag foedus facere,
inire, ferire; a. stillestånd inducias facere,
pacisci; a. äktenskap nuptias, condicionem
pacisci; tabulas nuptiales facere; a. en
öfwerenskommelse constituere;
öfwerenskommelse a-öts emellan dem inter eos
convenit, ut -.

Afslutning: conclusio, exitus; få sin a.
concludi, perfici, peragi; gifwa åt
perioderna deras a. apte claudere, concludere
sententias; han hann ej gifwa talet dess a.
orationem concludere (orationi ultimam
manum imponere) non potuit.

Afslå: 1. = slå af (i egentl. men. = slå
itu l. slå ifrån ngt), wanl. blott i part. præt.
afslagen: afslaget hö fenum demessum;
afslagna lemmar rupta, fracta membra. —
2. afslå ett anfall: vim, impetum hostium
propulsare, repellere, propellere,
defendere. — 3. afslå ngns begäran l. anbud:
petenti negare, denegare alqd;
condicionem rejicere, respuere, repudiare;
preces, condicionem aspernari; a. ett
lagförslag (en motion) legem antiquare; alicui
de alqa re abnuere; jag skall ej afslå ngn
bön af dig de nulla re tibi abnuam; nihil
tibi petenti negabo; quidquid petiveris,
a me impetrabis.

Afslöja: 1. eg.: revelare (os, Ov.); afslöja
sig velamen (oris), ricam ponere,
rejicere. — 2. oeg.: detegere, retegere,
patefacere, aperire; arcana movere, detegere;
a. sina tänkesätt, sin afsigt, sin list animum,
voluntatem, fraudem detegere, aperire.

Afsmak: i egentl. och oegentl. men.:
fastidium, taedium (Sa., L.) cibi, literarum;
satietas (a. för ngt njutet cibi, vitae);
stomachus, odium (i oeg. men.); abhorrens a
re animus; hafwa (wisa) a. för fastidire
alqd, abhorrere ab aliqua re; få a. för
capi fastidio rei, fastidio abalienari a
re; stomachari; piget, taedet alqm
alicujus rei; wäcka, ingifwa a. för ngt movere,
creare, gignere fastidium, taedium, odium
rei; parere, afferre satietatem rei;
odiosum esse.

Afsmalna: tenuari, attenuari;
gracilescere; contrahi (columna). -smalnande:
(columnae) contractura.

Afsnäsa: contumeliose dimittere (C. de
Or. II. § 77); aspere, verbis asperis
repellere, obmutescere jubere; alacritatem
l. protervitatem alcjs reprimere.

Afsomna: alltid oeg. = dö: (in mediis
vitae laboribus obdormiscere, C.);
animam efflare; mori, diem obire supremum.

Afsopa: averrere, converrere.

Afspegla: reddere (tanquam speculum
l. in speculo) imaginem alicujus; månen
afspeglar sig l. afspeglas i hafwet luna
renidet, repercutitur mari (Hor.); i
ansigtsuttrycket afspeglar sig menniskans inre l.
själen vultus est animi imago l. tanquam
speculum animi; infantes specula esse
naturae (att naturen troget afspeglade sig
hos de små barnen) dicebat Epicurus, C.;
i literaturen afspeglar sig tidehwarfwets ande
in literis plurima cujusque aetatis
effigies est (C. de Or. I. 193), exprimitur
ingenium, quales fuerint mores, tanquam
in speculo cernitur; fruktan afspeglar sig
(står målad) i allas ansigten in omnium
vultu timor eminet.

Afspetsa: exacuo.

Afspisa: a. ngn med löften (vanis)
promissis dimittere alqm, satiare alqm,
laetare animum alicujus, falsa spe
producere alqm; a. ngn med fagra ord verba
dare alicui; a. med en spottstyfwer
pecuniola donatum dimittere; han lät sig ej a.
med det (med så litet, med detta swar, med
en sådan förklaring): (mercedulam,
munusculum) aspernatus est, sprevit; promisso
non motus, captus est, inductus est;
responso fidem non habuit, non lenitus
est.

I. Afspola: abluere.

II. Afspola: pensum devolvere,
deducere.

Afsprång: declinatio, (a proposito)
digressio.

Afsprätta: dissuere.

Afspänna: solvere.

Afstanna (-stadna): om rörelser, i yttre och
inre men.: consistere (ambitio; omnis
natura, naturens lif, C. Tusc. Disp. I.;
labor rerum forensium, de Or. I. 1;
administratio belli, Cs.); i allm. = upphöra
desinere, cessare, omitti; för en tid:
intermitti; a. med ngt omittere alqd; för en tid
intermittere alqd (i. laborem o. d.);
kriget har a-at bellum sedatum est;
andedrägten har a-at anima interclusa est.

Afsteg: declinatio (a vero, a recta
ratione från det sanna l. rätta); a. från
ämnet digressio; göra ett afsteg declinare,
aberrare, recedere.

Afsticka: 1. = utsticka, utpricka, utstaka:
distinguere (viam, C.), describere;
dimetari, metari (castra). — 2. = sticka af (mot
ngt), wanl. blott i part. pres. afstickande: a.
mot: (nimis) discrepare, dissidere ab
aliqua re, parum convenire alicui l. cum
aliqua re; a. ibland: insignem esse; (i
god men.) elucere, interlucere; eminere,
excellere inter aliquos; - absolut:
afstickande (synon. bjert, brokig): insignis,
insignitus, notabilis; nimis distinctus, pictus.

Afstiga, Afstjelpa se Stiga af, Stjelpa af.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swelatin/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free