- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Senare delen. K—Ö /
239-240

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Möte ... - N

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

contionem habere; upplösa m. contionem,
consilium o. s. w. mittere, dimittere; föredraga
inför m-t cum consilio o. s. w. agere, ad
consilium referre; efter m-ts beslut ex
conventus, consilii sententia; m-t beslöt
consilio placuit; m. af scribae scribarum
conventus; ett regementes m. conventus
legionis; bewista ett m. in contione adesse, c-m
celebrare.

Mötesplats: locus conveniendi,
conventus, coeundi; locus, quo convenitur,
conveniunt, coeunt, confluunt homines;
conciliabulum.

N

Nabo: vicīnus. -lag: vicinia; vicinitas.

Nackben: os occipitis.

Nackdel (tyska Nachtheil): detrimentum;
till hans n. cum illius detrimento.

Nacke: cervīces, cervix (i äldre prosan
är plur. wanligare, äfwen med afseende på
en person); (occiput = bakre delen af
hufwudet); sätta sin fot på ngns n. cervicibus
(capiti) alicujus pedem imponere; kröka
sin n. caput demittere, submittere.

Nackstyf: eg. rigida cervice l. cervice
rigidus; oeg. = superbus, contumax.

Naf: modiolus. -borr: terebra.

Nafle: umbilīcus.

Nafware: terebra.

Nafwelband: fascia umbilicaris. -bråck:
*omphalocēle. -sträng: funiculus umbilici.

Nafwer (ett slags lönn): acer campestre.

Nagel: 1. på fingrar l. tår: unguis,
unguiculus; klippa, bita sig i, putsa n-ne
ungues resecare, rodere, purgare; en n-s
bredd unguis transversus. — 2. = spik:
clavus (trabalis); paxillus (plugg). — 3.
blindhinnan i en hästs öga och en sjukdom i
densamma (Dalin): hit hör wäl uttrycket:
wara ngn en n. i ögat: odio, offensioni esse,
gravem, molestum esse alicui. -fara
(Nagel, 1): n. med ngt (ad vivum resecare alqd
(C. de Am. § 10); severe exigere,
excutere, examinare alqd. -fast (Nagel, 2):
clavo (trabali) fixus; immobilis. -ny:
recens. -rot: unguis radix. -swulst, -trång:
reduvia.

Nagga: rodere, arrodere, carpere,
vellicare i eg. och oeg. men. (me rodunt
omnes, Hor.).

Nagla: n. fast clavo, -is figere, affigere.

Naiv: (nativus; fr. naif): simplex;
ingenuus, candidus.

Naiveté: simplicitas.

Naivt: simpliciter.

Naken: nudus (corpus; humus); kläda n.
nudare alqm, vestem detrahere alicui;
kläda sig n. corpus nudare, vestem ponere.

Nakenhet: nuditas.

Nalkas: 1. om personligt subjekt, intr.
(absolut) och tr.: appropinquare (ad urbem,
C.; urbi, Cs.); (prope) accedere ad locum,
ad hominem; adire alqm; n. ngn med
wördnad magna reverentia (venerabundum)
adire alqm; n. sitt slut a morte prope
abesse. — 2. om tid (absolut): appropinquare,
adventare, prope adesse, instare,
imminere (tempus; mors).

Namn: 1. i allm.: nomen (så wäl om
appellativa som om propria, om titel som om
individnamn o. s. w.); vocabulum (nomen
appellativum i motsats till proprium);
appellatio (= titel); cognomen (tillnamn,
binamn - Dei, hominis, jfr 2); n-t Marcus
nomen Marci; gifwa ngn l. ngt n. nomen
dare, indere, imponere alicui, alqm
appellare [ex, ab (af) alqa re]; nominare ex
homine (gifwa n. efter ngn); få n. (nomine
alqo) appellari, vocari; få n. af ngt
cognomen re (Theophrastus divinitate
loquendi), ex l. ab re invenire, trahere,
accipere; bära, hafwa ett n. nomen habere
(gerere) aliquod; nomen est alicui (med
namnet i dat., gen., nomin., t. ex. urbi
nomen est Alesiae l. Alesia); C. Mucium
vocant, appellant (mitt n. är C. M.); taga
n. nomen sumere, assumere, capere; taga,
antaga konunganamn regis nomen,
appellationem, sumere, assumere (T. Ann. III.
56); nämna wid n. nominare; nominatim
appellare (tilltala l. omtala); en stad wid n.
Athen, en man wid n. Cicero urbs, cui
nomen est Athenis, homo, cui Ciceroni
nomen est; vir nomine Cicero; mulier
nomine Busa (L. XXII. 52. 1); känna ngn
blott till n-t nomine (tantum) hominem l.
rem nosse, notam, cognitam habere;
under n. af furste principis nomine (T. Ann.
I. 1), principis nomine assumpto,
imposito; sub nomine; nämna en sak wid (med)
hennes rätta n. suo nomine rem appellare
(C. de Off. I. § 128), signare; gifwa ett
wackert n. åt en dålig sak turpi rei
honestum nomen imponere; rerum
turpitudinem honestis nominibus tegere (jfr l. c.
I. § 37); låna på ngns n. alicujus nomine,
fide mutuari. — 2. särskildt = (romerskt)
personnamn: nomen = slägtnamn,
gentilnamn (med ändelserna -ius, -jus, -aeus -
Tullius, Pompejus, Annaeus); praenomen
= förnamn, individuelt namn (wanligen
skrifwet med förkortningar; dessa praenomina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:38:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swelatin/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free