Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 2. Det äldsta Sweawäldets särskilta folkgrenar och förnämsta orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men så mycket må man dock derutaf sluta, att både colonisatio-
nen och Helsingenamnet hade en hög ålder6). Den förra
synes hafwa fått förstärkning under Harald Hårfagers tid7).
Det senare förekommer, ehuru mycket oredigt, hos Adam från
Bremen 8), och sättes dessutom af isländska skrifter, som lik-
wäl knappast äro synnerligen gamla, tillsamman med händel-
ser, hwilka skulle tillhöra en aflägsen ^orntid9). Att Helsin-
garne tidigt drefwo köpenskap, berättar Sturleson10); om dock
de från Helsingland temligt aflägsna, men i historien tidigt^
förekommande orter, som tyckas bära Helsingarnes namn, werk-
ligen blifwit benämda efter denna folkstam, är oafgjordt, ehuru
ingalunda alldeles omöjli^gt1).
Norrut hade Jemtar och Helsingan^ knappast några be-
stämda gränser; åtminstone har hedendomen derom inga upp-
gifter. Bortom jemtarne och Helsingarne widtogo Lappar och
6) Efter Sturleson hade Helsingland sitt namn afTl^orer Helsing, liksom
Jemtland sitt af Kettil jamte. Förhållandet torde wäl wara det
motfatta, och personerna benämda efter det land, der de fingo någon
betydenhet. Att Sturleson låter personerna benämna länderna, lig-
ger i de begrepp , som tilllhörde hans tid. - Wallmans etymologiska
betraktelser i anledning af Helsingenamnet (om Skandinaviens be-
byggande, Kongl. Witth. H. o. Ant. Aead. Handl. XII. f. 59) fynas
nog wågade uttrycket: fara åt Helsingland, i stället för: fara till
helfwete, är förmodligen blott ett provincielt, euphemistiskt, och inga-
^lunda gammalt ordspel, och förtjenar knapt någon uppmärksamhet.
7) Sturleson, ll. ee., och Harald Hårf:ss S. e. 20.
8) De S. I^. p. 61, på twenne ställen.
9) Krakamal, ftr. 4. Det isländska fragmenter om Fornjoth och hans
flägt, i Nordiska Fortids-Sagaer II. f. I6. Noten till Cigils S.
p. 78. ^
10) Håkan den godes S. e. 14.
1) Adamus Brem. känner Halsingburgum wid Öresund. De S. D. p.
57. Också i den gamla Nialssagan förekommer Helsingborg (wid år
993). Nials S. e. 83. Halsör, Helsingör, skall efter Feröingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
