Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllt av smärta, allt det som kan driva en skeptiker och
pessimist av det vanliga slaget till dådlöst grubbel, det
sporrar honom blott att göra det bästa och det vackraste
av vad han undan årens snabba flykt och levnadens sorger
kan rädda. Med samma lidelse som han fördjupar sig i
dödens och smärtans mystär, famnar han i själva verket
allt vad livet kan bjuda honom av lycka, om ock blott
drömd, allt vad det har av skönhet, allt vad det rymmer av
andlig verksamhet, av stora känslor och av tankens
bragder. Så älskar han livet på samma gång han ständigt ser
det i undergångens mörka tecken, och den stund han ryckes
ifrån det, är han helt visst fastare bunden därvid av
framtidsförhoppningar, kärvordna planer och ostörd arbetslust,
än under månget föregående skede.
Med åren har mycket i hans åskådning förändrats,
så följdriktig och trogen mot sig själv han än förblev till
det sista. Vi minnas vad han i en av sina rokokonoveller
skrev om halvgudarna (fantasterna och diktarna), som äro
danade av sky och stoft och bära i blodet åtrån efter
gudarnas sollycka och all människans svaghet och trånad
och icke mycket senare talar han om »den vises glädje vid det
närliggande, som är all lyckas hemlighet». Icke som skulle
den drömmare och diktare han var, mot hans levnads
slut hava tystnat i hans inre, trots allt vad han låter sin
Salomo säga — och vem hade önskat det, ty den gav ju
hans personlighet dess särmärke och dess tjusning! Men
sådant som han avgudat förr, fick ett mindre värde nu, och
den himmel, som han sträcker sig efter, blir icke
dimbilder, som försvinna likt rök ur hans armar — för att
än vidare citera honom själv. Den står nu närmare jorden
och kan nås: det är levnadens erfarenhet och vishetens
insikt, som förkortat avståndet. Och samtidigt växer hans
rymd och fördjupas hans syn, och detta avspeglar sig också
i hans personlighet, som tyckes allt mera samlad och klar.
Det främmande, som pa något sätt var över honom tidigare,
smälter bort. Hans kosmopolitism glider in i hans alltid
varma, på senare tider blott mer vakna fosterlandskärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
