Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Personliga för honom äro också de många
hänvisningarna till litteratur och konst, ej blott i de historiska
artiklarna. Vi finna här i brokig blandning citerade (jag
utesluter då karnevalshistoriken, som vimlar av namn)
Ibsen, Eugéne Sue, Scribe, Ernest Daudet, Vischer, Stuart
Miil, Marlitt, Ribera, Jan Steen, Grévin och Kate Greenaway,
och det hela slutar med en vers, som är tagen ur en
»genialisk ung fransk författares» roman. Vi igenkänna
vår författare också i en sats: »Det kännes som mitt bröst
ville sprängas av ofödda sånger, det brusar och klingar
därinne,» vilken han nästan oförändrad använt i den ovan
citerade lyckodikten, och vi igenkänna honom icke minst
på några syntaktiska klumpigheter: »de hojta med hattarna
långt ner i nacken», eller: »när man passerar varandra, är
det som striden utkämpas», vilka också senare kunna
påträffas i hans prosa som i hans vers, ävensom på meningar
av besvärande tyngd och längd, såsom den första om
sexton rader i reseminnet från Genua,1 eller en del sökta
adjektiv och bilder, eller avslutningsscenen i
reseskildringarna, då »du icke kan avhålla dig från att sakta smeka
den [avlagda, smutsade och fläckade kostymen] med handen,
och du ser på den ungefär som en avskedad militär på
en uniform, han icke längre har rättighet att bära, men som
gör honom vemodig till mods, då han erinrar sig alla
minnen, som låda vid den, och medan du med näsborrarna
insuper all den parfym, som ännu sitter kvar i ärmar
och veck ...» Det är summan av allt sådant — med litet
sentimentalitet och litet ogillande men icke ovilliga
antydningar om vissa företeelser på flärdens marknad — som
på vissa ställen ger breven en egen prägel. Annars
förhärska ju starkt de yttre intrycken, i synnerhet de
tillfälliga, och detta var väl vad kritiken menade med »franskt»
och »ytligt». Utan tvivel söker Levertin efterbilda en
kåserande fransk stil, men oaktat all fart och allt liv når
han icke dess lätta elegans, och de anhopningar och
uppräkningar, medelst vilka han gärna tror sig åskådliggöra,
1 Ändrad i de samlade skrifterna, återställd i bibliofilupplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
