Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rets [gutturala skratt, ’när foten sjunker på den osäkra tuvan.»
Det är nästan obegripligt, att fantasin skall behöva gå så
långa vägar. Men det närmast liggande är alltid för
Lever-tin fjärmast. Hur illa sedda äro icke många av dessa
iakttagelser från Stockholms gator: som t. ex. när han
berättar att »över den stilla småstadsgatan rullade liktåg pä
liktåg mot kyrkogården» — det ger intrycket av en
oavbruten rad, ett tåg av kanoner eller lastkärror, och fullt
så har det naturligtvis icke varit menat.
Fastän icke ovanliga, äro dessa svagheter dock
ingalunda ensamt karaktäriserande för stilen i boken. När
Levertin icke trasslar in sig på detta sätt, hjälper honom
hans starka besjälelse och hans lyriska fart att skapa både
vackra stämningar och klara bilder. Hela den unga
generationens strävan är vältaligt uttryckt, blott något för
allmänt, såsom det städse vill bli hos Levertin.
Ungdomstidens förhoppningar och lycka, sedda frän vänkretsens vida
horisont, finna en känslig tolkning. Några riktiga och
vackra reflexioner över hur döden bryter en individ, vars
spår kanske gå omärkligt förbi och vars företeelse dock
aldrig mer på samma sätt kommer igen, hjälpa upp den
annars så tafatta situationen i slutet. Den unga flickan
är, som de flesta av hennes art hos Levertin, lyckligt
tecknad, åtminstone i grundlinjerna. Huvudpersonens
karak-täristik innehåller, med all enformighet och överdrift, några
goda drag, såsom detta psykologiskt riktiga och väl
formade: »en fanatiker... med dennes självförbrännande lidelse
och lyriska resonans, som omsatte varje spörsmål till en
känslosak, till en levande del av en person»...
Stockholms-bilderna äro i stämningen väl träffade och nätta, stundom
lyriskt inspirerade, om ock, som vi sett, ofta benägna att
icke hållas inom sina ramar.
Överallt förena sig i denna Levertins första större
novell av självständig hållning oförmedlat, nästan alltför
oförmedlat, hans erfarenheter och intryck av livet med ett
rent subjektivt stämningspatos. Han drager ut till kamp
för personligheten, och hans övertygelse om samhällets
10. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
