Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid, beskrivning mer än berättelse: men en beskrivning
gjord med stark stämning och sällsynt fart, öppnande både
historiska och mänskliga perspektiv och yppande Levertins
prosakonst i dess älskvärdaste och briljantaste form.
Men låt oss ännu anteckna detta: ensamt för den
novellistiska verkans skull har Levertin ingalunda infört
historien om de båda ungas förbindelse och dess avbrott,
utan som en variation på det ämne han aldrig tröttnade att
grubbla över: de oberäkneliga skiftena i alla
känsloförhållanden och det öde som sist och slutligen enligt hans
tanke väntar varje kärlekslycka, förvållat eller icke, skapat
inifrån eller genom yttre tvång.
Under den intresserade och hängivna sysselsättningen
med rokokon har Levertin sålunda haft rådrum att då och
då tänka också på svenska ämnen. De lågo ju så nära
till hands; men utan tvivel stimulerades han även av den
rika alstring, som inom svensk novellistik såg dagen under
denna tid. Mellan »Livets fiender» och »Rococonoveller»,
respektive »Magistrarne i Österås», ligger i själva verket en
stor del av Sveriges bästa nyare berättande diktning.
Strindberg framlade visserligen under denna period av 8—9 år
endast »Inferno» och »Legender», så litet förstådda. I stället
inrymmer den hela fem arbeten av Selma Lagerlöf, börjande
från »Gösta Berling» och slutande med »Drottningar i
Kungahälla», Heidenstams »Endymion», »Karolinerna» och
»S: t Göran och draken», sex novellböcker av Per Hallström,
däribland några av hans yppersta, nio berättelser av
Lundegård, lika många verk av Geijerstam, däribland
»Medusas huvud», »Samlade allmogeberättelser» och »Boken
om lillebror», tre av Ola Hansson, Tor Hedbergs »Noveller»
och »Farbror Agathon», Söderbergs »Förvillelser» ioch
»Historietter», Molanders »En lyckoriddare» och
Nordensvans »Silkeskaninen», ävensom — last but not least —
Rydbergs »Vapensmeden». Det hade ej varit underligt,
om Levertin eggats att lägga in sitt ord i all denna
produktion med fosterländska ämnen. Vad han i denna art skriver,
röjer ju visserligen icke något omedelbart inflytande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
