Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prosa. Hör t. ex. det ovanligt vackra ljudfallet i denna
sats: »Helgonets guldhjälm med biskopskorset glänste i
natten, delfinen skimrade på hans sköld, och korsfanan
låg röd mot hans axel.» Men lika äkta Levertinsk som för
oss besynnerlig är följande bild, visserligen rätt enstaka i
hans senare stil: »En ensam eldfluga... lyste i gatan som
en grön sten ur en gången kvinnas ring.»
Helare och mer gripande, emedan den är blottad på
tendens och behandlar nutid, framstår den andra långa
italienska novellen, »1 Trastevere», skriven 1902. Själva
anekdoten om hur en gammal judisk antikvarie mördas
av en tiggare, som kastat ögonen på judens unga älskarinna,
kan Levertin hava, åtminstone i någon besläktad form, fått
från en tidnings kriminalavdelning medan han var i Italien,
då han också nära studerat skådeplatsen, kyrkan S: ta Maria
in Trastevere med omgivning. Ypperligt har han framfört
de två kyrkotiggarna, Domenico, »vår Herres krympling»,
en figur besläktad med den helige kammakaren, och Cesare,
soldaten med sitt träben, som dock är full av liv; man
kunde blott anmärka, att de spela en alltför stor roll i
inledningen, men den blir på samma gång en förträfflig bild
av en karaktäristisk sida i romerskt folkliv. Än större
förkärlek har Levertin naturligtvis ägnat Melkisedek, juden.
Denna lilla gestalt med sitt utseende av oändlig ålder, sin
fanatiska rättrogenhet och sin bottenlöst mänskoföraktande
filosofi, detta torra inventarium i sin av tusen olika ting
sammansatta butik, vilken är våldsamt lidelsefull och
sinnligt hängiven denna flickunge, som han tagit upp från
gatan, har Levertin utformat med en för honom ovanlig
styrka, och i hans novellistiska figurgalleri är denna typ
en av de få man verkligen icke glömmer. Den unga
flickan skiljer sig från sina medsystrar hos Levertin genom
den bestämda profil, som förlänas henne av två drag:
hennes hjälplösa och fullständiga passivitet i förhållande
till den gamle räddaren, och hennes lidelsers med en enda
gest understrukna uppvaknande, när den enbente tjusaren
Cesare vill bortföra henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
