Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström, vilken Levertin åter i sin tur besynnerligt nog icke
ens nämner, mer utpräglat och verkningsfullt odlade stilen.
Att Dahlstjerna »samlar som i ett kolossalt kuriosakabinett»
alla marinismens besynnerligheter har Levertin naturligtvis
sett, men icke — vad Lamm senare visat — att hans
»Kungaskald» blott är en bearbetning efter Marini.
Översikten av denna stils gång genom litteraturen har samma
fyllighet och fart som vanligt; den första inledningen om
barocken är ståtlig och påminner om den stora uppsats
om barockstilen, vilken Levertin några år senare
offentliggjorde i Nordisk tidskrift och vars ämne visst redan
sysselsatte honom. 1 slutet anmärker han om det ursprungligen
poetiskt berättigade i detta blott alltför långt drivna
och därför uteslutande förlöjligade sökande efter det
bild-lika uttrycket, metaforen, och gör gällande, att i och med
den genom naturvetenskapen utvidgade faktiska
världs-kunskapen poesin drevs att söka allt nyare och starkare
bilder och sammanställningar, en växelverkan, som alltid
skall komma att försiggå. Detta kan vara riktigt, men
Levertin förskönar här — i överensstämmelse måhända
med sin egen smak för det preciösa — den litterära
barockstilen: dess väsen bestod ju just däri, att den så hastigt
tappade bort medvetandet om gränsen mellan poetisk bild
och smaklös stilblomst, och begynte, oberoende av allt
annat, att frossa i sina egna överdrifter.
Liksom Levertin ägnade sina första forskningsarbeten i
svensk litteraturhistoria åt det gustavianska tidevarvet och
först senare sysslade med frihets- eller övergångstiden, så
beteckna även, såsom redan sagts, de ovan behandlade
essayerna en något senare tidpunkt i hans alstring än de,
vilka hade sitt ämne ur den gustavianska kretsen. Redan
1892 gav han sin första samlade karaktäristik av Gustaf
III som människa och monark i en i Ord och bild tryckt
essay, och tre år senare sitt första porträtt av Bellman.1
1 Det omtrycktes sedermera följande år i samlingen »Från
Gustaf III: s dagar». Levertin betraktade alltså Bellman såsom en
väsentligen gustaviansk skald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
