Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidevarv, börjande från Villon och renässansen och ända
upp till nyaste tid. Den vände sig med en personlig
sympati främst mot rokokons period, men denna förkärlek
skymde icke undan annat. Ur Levertins efterlämnade
föreläsningar kan man tydligast se, hur den franska klassiska
tragedin, icke blott Racine men även Corneille, med känslans
höga patos och klara genomskinlighet, med språkets ädla
ståt och versens fulländade utformning fann en återspegling
i hans sinne, såsom aldrig förr hos någon modern nordisk
diktare eller kritiker. Samma öppna öga och rikliga
erkännande har han för 1600-tals konsten: ingen av rokokons
målare har han ägnat sådana adjektiv som dem med vilka
han hyllat Poussin och Claude. Låt oss för övrigt minnas,
att vad i rokokons tidevarv fängslade honom icke endast
var det skimrande spelet av skönhet och elegans, den
glada livsuppfattningen, så fjärran från hans egen och
därför så mycket mer lockande, dyrkan av sol och färg
och tillvarons lust och konstalstringen, sprungen fram ur
alla dessa faktorer såsom en praktblomma i ett värmemättat
drivhus: det var också den andra sidan, den börjande
upplysningen med sin rationalism och sin omstöpning av all
vetenskap. Den enda period i franskt kulturliv, för vilken
han stod främmande, var empirens; men den hade ju heller
intet att bjuda i litteratur. Dess konst var honom en
styggelse. Bland det nya seklets tidigare stormän hyllade
han lika mycket Hugo som Balzac. I modern tid hänfördes
han av Flaubert, vars stilideal med dess tunga färg och
dess försök att tränga in massor av sensation inom en
fras full av starka ord han säkert försökte eftersträva. På
samma gång tjusade honom Renans lätta filosofi med sin
eleganta skepsis, sin rationalistiska vetenskaplighet och
sitt stänk av mystik.
Det är väl överflödigt att här försvara de egenskaper
i det franska lynnet, vilka Levertin ville hava omsatta i
svenskt: överblicken, klarheten, logiken, esprit’n, den fasta
formkonsten, allt detta som löper fara att förlora sin kredit
när blickarna vänjas vid trånga horisonter och rasbesläktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
