- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
58

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

sydskånska teckning all.

att tänka på något, och en skugga hade glidit öfver hennes
älskliga ansigte.

Det gjorde honom ondt, att hans gåfva ej blifvit så
välkommen, som han trott, och när de rest sig från
bordet, lade han armen om hennes lif, böjde upp hennes
hufvud, såg henne in i cle milda, mörka ögonen och
frågade ömt, hvarför hon ej var så glad som vanligt, eller
om något gjort henne sorgsen.

Iion smålog emot honom, i det hon sakta smekte
hans kind, och svarade honom, att ban ej skulle anse
henne för barnslig eller otacksam; hon hade endast blifvit
så ovanligt sällsamt berörd vid anblicken af cypressen.

Och arm i arm gingo cle ut på den af vildt vin
omslingrade verandan, där de gärna brukade sitta en stund
efter frukosten; därute var skuggigt och svalt; och medan
hon ur det lilla arbetsbordet af korgflätning framtog sin
sömnad, utsträkte hennes man sig makligt i en af de
låga bekväma hvilstolame, pustande den blå cigarröken
i lätta skyar ut i solskenet. Utanför i rabatten på
gräsplanen doftade reseda och löfkojor, och blotta ljudet af
springvattnet, som plaskade i bassinen, gaf ett. intryck af
läskande svalka. —

Den unga frun lät arbetet sjunka ned i knät, och
i det hon genom de öppna glasdörrarne blickade in i
salen, där cypressen ännu stod på det runda bordet, sade
hon långsamt, nästan drömmande:

»Ar det inte märkvärdigt, att en liten tillfällighet
med ens kan få lefvande fram något man nästan glömt.
Och så besynnerligt det är, att ju mera oväntadt och
plötsligt det sker, dess skarpare framstå alla konturerna
och detaljerna, ända ned till de minsta och obetydligaste
— det har jag åtminstone mer än en gång erfarit. —»
Hon tystnade ett ögonblick och fortfor därpå lifligare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free