Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
sydskånska teckning all.
■det praktfulla grafställe! söndag efter söndag gjorde på de
andra sockenborna, som stodo där och hängde öfver dess
galler. Han tykte öfverhufvud taget inte om, att någon vidrörde
detta ämne eller talade till honom om, hur hederligt han
ärat sin döda kvinna. — Att han drifvits till detta slöseri
af en hemlig, oförklarlig känsla af fruktan och skuld,
ville han långt ifrån erkänna, kanhända inte ens i sina
innersta tankar.
Utom sin rikedom hade Sven Pålsson tre döttrar.
Den äldsta hade varit sjuk sedan barndomen; hon hade
för tidigt fått taga i tu med hårdarbete och blifvit knuten
i växten. Nu hade hon legat länge, och man berättade
i byn, att rike Sven sagt, att kunde hon inte lefva, utan
att han skulle kosta på’na doktor och medicin, så kunde
intet bättre hända, än att »vår Herre ville lätta honom»
och låta henne dö. Hon kunde ju i alla fäll inte mera
vara till någon nytta. —
Den andra i ordningen var den långa, bleka, tysta
Mätta, som fick arbeta både socken och helg, hälst sedan
modern dött, och strängt pligttroget skötte hon alt
släp-göra; hon var den enda, som någon gång vågade stå en
dust med fadern, och för henne hade han också en smula
respekt. Hon hade genom sitt bestämda, stilla sätt
vunnit en viss makt öfver honom, och inför den lugna
blicken ur hennes mörkblå ögon kände han sig synbarligen
ej fullt väl till mods. Man berättade, att lion, som äljes
var ordknapp och tyst, en gång haft mod att säga till honom :
»ja, nu ligger mor där henne i jör’en; men det säger ja’:
hade I, far, kostat på’na lite järnpiller i stället för det
därna kostbara järnstaketet, så hade hon stått sej ännu.»
På detta hade Sven inte svarat ett ord; han hade
gått in i sin kammare och nästan skygt kastat en
förstulen blick på sin bleka dotter, som sysslade med maten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
