- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
68

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor och flöjtspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

SYDSKÅNSKA TECKNING All.

vande på grafstenens gyllne bibelspråk: »kommen till mig,
I alle, som arbeten och ären betungade, och jag vill
vederkvicka eder» —; det hade mor själf utvalt, innan hon dog,
sade Hanna. — Det egendomligt sorgsna uttrycket i
hennes ansigte framträdde då klarare än äljes, och det var
henne liksom svårt att skilja sig från denna plats. — Jag
ser ännu i dag tydligt för mig, hur djupt och tankfullt
de mörkblå ögonen blickade in pà dan lilla kullen
framför stenen, och hur sällsamt blekt hennes fina ansigte
tyktes emot de svarta järnstängerna.

Och då jag tänkte på, huru förfärligt det vore att
stå som hon bakom ett galler och blicka på en grafsten
och säga: »där ligger mor» — ack, min egen mamma,
som satt så träget och sydde inne i det soliga
hvardagsrummet! — då liksom snördes mitt hjärta samman, och
jag drog Hanna hastigt med mig bort.

Men detta vemodiga intryck förmådde ej minska vår
kärlek till kyrkogården och grafvarne där inne. Ej häller
bortskrämdes vi af det hemska ena hörnet, dit man
brukade kasta de ben, som följde upp med jorden, då nya
grafvar gräfdes. Om man tog i ett sådant ben, berättade
Hanna, så blefvo ens fingrar uppfrätta; det hade gått så
med en vaktgosse, som tjänat hemma hos Sven Påk; ty
de mänskoben, som ej fingo multna i fred, utan åter
kommo upp i dagen, voro betäkta af etter, som obotligt
frätte på alt, som kom vid det. — Också skydde vi detta
hörn och gingo aldrig dit. —

Men detta oaktadt var det vänligt, ensamt och stilla
bland grafvarne och blommorna, och att gå omkring
därinne var ändå det bästa vi visste. —

Men det var nu rätt liinge sedan. Hanna fick inte
lång tid gå i skolan, tv där, tykte Sven Pålsson, spilde
lion bara bort tiden; hvad skulle hon sitta och läsa »jör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free