Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råkratisk angelägenhet. När polska regeringen
i sista stund manifesterade vilja att göra
motstånd mot de nazityska angreppsplanerna, bars
den däremot ögonblickligen upp av en våg av
hänförelse. T. o. m. den yttersta revolutionära
vänstern greps av en entusiasm, som kanske
stundom gjorde blind. Endast en djupt rotad
folklig antifascism kan förklara denna
eruption, även om hänförelsen på grund av det
rådande trycket oftast yttrade sig i nationell
motståndsvilja och sympatibevis för de
demokratiska allierade. Hade exempelvis Ryssland
i stället för Tyskland framställts som
huvudfienden skulle förvisso det, som nyligen skett,
aldrig varit möjligt.
T. o. m. i Portugal, där regeringen är
totalitär men svag, har den antifascistiska
folkstämningen lyckats finna offentliga uttryck.
Då alla direkta meningsyttringar äro förbjudna
har det skett pä följande indirekta sätt.
Under tyska och italienska örlogsbesök
ådagalägger befolkningen den yttersta reservation,
medan däremot engelska och franska matroser
mötas med demonstrativa hyllningar av
tiotusentals människor. Symptom, vilkas betydelse
knappast kan missförstås.
I Frankrike befinner sig den
parlamentariska demokratin i en lika djup som
förnedrande kris. Folkfronten, de många
förhoppningarnas skapelse, har brutit samman, och
dess reformverk har nästan helt spolierats. Ett
oerhört nederlag för vänstern, ett nederlag så
mycket bittrare som det orsakats inte av
reaktionens frontalangrepp utan av
folkfrontspar-tierna själva. Desperation eller resignation
härskar bland de breda massorna. Under
sådana omständigheter vore det mer än naturligt,
om den fascistiska demagogin skulle finna ökad
anklang. Så har emellertid inte skett. De
bankrutta vänsterpartierna behålla i stort sett
sina väljarskaror vid de ofta förekommande
fyllnadsvalen. Frankrikes enda mera betydande
faseistparti — ”franska socialpartiet” —
inhöstar för all del valframgångar, men dessa
vinnas uteslutande på den gamla reaktionära
högerns bekostnad. Renegaten Doriots isolering
blir alltmera välförtjänt total. Den franska
reaktionen omgrupperas, men vinner inte ett
uns ökad anslutning trots den exceptionellt
gynnsamma situationen. Detta om något är
Det råder ordning i Tyskland.
ett bevis för, hur fast och djupt rotad
antifascismen är i Frankrike.
Det anmärkningsvärdaste och mest
övertygande beviset för den antifascistiska
stämningens styrka är emellertid nog den
pågående åsiktsförskjutningen i de koloniala och
halvkoloniala länderna. Denna blir inte mindre
symptomatisk därför att den i viss
utsträckning är betänklig. Trots att de demokratiska
imperialiststaterna äro de traditionella
förtryckarna, driver avskyn för fascismen
kolonialfolkens ledare till att söka borgfred med
de demokratiska ”moderländernas” regeringar.
Kravet på full självständighet sk jutes åt sidan,
och man spanar ivrigt efter möjligheterna till
en kompromiss.
Indien exemplifierar denna
utvecklingstendens. Till detta land, som sedan världskrigets
slut befunnit sig i öppen kamp med England,
har Hitler sänt sin f. d. riksbankspresident
Schacht för att sondera terrängen. Hans
försök att värva bundsförvanter åt axelmakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
