Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sultatet av den leninistiska teorin och beror alls
icke på den ryska revolutionens isolering. Den
ryska revolutionens isolering är snarare en del
av .resultatet av Kominterns demoraliserande
verksamhet inom det internationella
proletariatets led.
Bolsjevismen är för visso alltjämt
utveck-lingsduglig — men endast bakåt. Icke i socialt
eller revolutionärt avseende. - Den ryska
pressens eko till Stalin—Hitler-pakten låter ana
mycket. Den stora möjlighet, som Ryssland nu
ser framför sig, är dess direkta imperialistiska
expansion. Det är uppenbart, att denna icke
är liktydig med revolutionens utbredning. Ur
"rent. ekonomisk’’ synpunkt medför den utan
tvivel ett främjande av den
kollektiv-kapitalistiska utvecklingen, så som också fascismen
redan visar. Bolsjevismen skulle driva den ännu
längre. Men socialt betyder detta slaveri och
barbari för massorna.
Att lögn och bedrägeri just äro typiska
kommunistiska metoder, bevisar en jämförelse
med den stalinska statens nuvarande
imperialistiska — gärna för mig må man kalla dem
"revolutionär-imperialistiska” — tendenser;
liksom också de leninistiska fraserna av år
1917. Bolsjevismen kom nämligen till makten
med ett utpräglat ani i imperialistisk t program,
som står i skriande motsats till dess nuvarande
tendenser. På ett möte av Petrograds
arbetare-och soldatråd natten mellan den 8 och 9
november 1917 antogs på Lenins förslag en
proklamation ”Till alla .. vilken sedan
offentliggjordes i Izvcstia och sändes ut i världen.
Det heter där om bolsjevikernas fredsmål, att
de kräva:
”... en fred utan annexioner. Med
annexio-ner menar den (ryska regeringen) enligt
demokratins rättsmedvetande i allmänhet och i
synnerhet arbetarklassens rättsmedvetande varje
införlivande av ett litet eller svagt folk i en
stor eller stark stat, utan att detta folk
tydligt-och av fri vilja uttalat sitt samtycke därtill och
oberoende av, när detta våldsamma
införlivande ägt rum, oberoende av, hur långt
ifrågavarande folk gått framåt eller blivit efter i
utvecklingen ...” Där områden redan
ockuperats, kräver resolutionen ”rätten till fri
folkomröstning under fullständigt tillbakadragande
av de trupper, som besatt området i fråga”.
Om ett sådant tillbakadragande icke sker,
förklarar resolutionen detta förfarande för
”annektering, d. v. s. erövring och våldförande”.
Så talade Lenin år 1917. Se Polen,
Balti-cum o. s. v.!
Den så kallade ”Sovjetunionen”
representerar en kontrarevolution, ett förslavande av
de folk, som råka under dess välde. Fascismen
igenkännes i alla sina former av proletariatet
som ett sista försök att rädda ett
privatkapita-listiskt system. Fascismen härskar ännu, men
likväl är den redan dömd i proletariatets
medvetande och för vida kretsar av de
intellektuella — även om dessa massor ännu icke
kunna skrida till aktion. Men de komma att göra
det. Fascismen är svag. Men bolsjevismen är
stark.
Den förkroppsligar den uppåtstigande
statskapitalismen, ett ekonomiskt blomstrande och
mäktigt, i militärt avseende väl tryggat,
tyranni, vilket stöder sig på en förträffligt
organiserad utsugning av 180 miljoner
människor. Arbetarrörelsen skall kämpa mot
kapitalismen. Den kämpar mot fascismen, som i
dag utgör dennas farligaste politiska form.
Men den störste fienden för de
antikapitalisti-ska massorna är bolsjevismen, vilken dyker
upp som deras siste fiende bakom den
sammanstörtande fascismen. Först bolsjevismen
utgör kapitalismens allra senaste och modernaste
konsekvens.
Den är också särskilt farlig just därför, att
den medför slaveriet under revolutionens röda
fanor. Massorna äro besvikna, trötta och
utmattade. Men de veta ännu alltjämt icke att
arbetarklassens frigörelse endast kan vara dess
eget verk. De äro delvis beredda att åter kasta
sig i armarna på en ny makt, som lovar att
skänka dem friheten. Låt oss inte göra oss
några illusioner om, att den nya
nazikommu-nistiska linjen automatiskt skiljer massorna
från Moskva!
Endast genom en oförtruten, saklig, radikal
propaganda mot den bolsjevikiska faran,
genom propaganda och organisation för den
frihetliga socialismen och arbetarnas
självbestämmande kunna vi avvärja den stora fara, som
hotar från öster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
