- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1939 /
tabort

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För en cmtimilitaristisk
fred

Av H. Rodriguez

en verkliga freden är icke en fred mellan
.L’ staterna; mellan staterna kan icke finnas
någon fred ... Kampen mot kriget måste
förvandlas till kampen för en ny organisering av
folken. Fred är icke krigslöshet, fred är icke
enbart en negation; fred är den positiva
organiseringen av frihet och rättvisa. Fred år
socialismens uppbyggande; för ett ringare pris
kan den icke fås.”

Så skrev Gustav Landauer strax före
världskriget. Efter världskriget ropade man i
åratal : ”aldrig mera krig!” utan att riktigt lägga
märke till, att kriget för länge sedan börjat på
nytt. Först Hitlers politik har bevisat, att det
alls icke kan finnas någon abstrakt kamp för
freden. Krig har väl alltid varit ”politikens
fortsättande med andra medel”. Men i dag kan
man icke längre finna gränsen mellan krig och
fred. Var freden till i augusti 1939 en fred?
Är det krig, som vi haft sedan dess, ett krig?
Bäst skulle det tillstånd, som råder, kunna
betecknas som ett slags permanent krig, vilket
omväxlande föres med olika medel. Då blir
varje pacifism som sådan meningslös. Kampen
för en bättre, friare och rättfärdigare
mänsklighet måste rikta sig mot det hela: mot både
krig och fred i kapitalistisk anda. ”Det
permanenta kriget” är alltså nu i dag ett faktum,
även om det vid någon tid tillfälligtvis
återigen skulle antaga formen av en skenbar fred.
Vad ha vi att ställa upp mot denna verklighet?

Den relativt oavhängiga riktningen bland
tyska emigranter, som grupperade sig kring
tidskriften ”Freies Deutsehland”, utgav nyli-

gen en broschyr i krigsfrågan, vari det heter:
”En sak vilja vi... ställa i förgrunden,
nämligen nödvändigheten att utarbeta ett
antifascistiskt krigsmål, som endast kan vara ett
anti-imperialistiskt krigsmål. Mot det i dag så
populära opportunistiska tänkesättet måste sättas
ett principiellt tänkesätt, ett försök att taga
problemen från roten, enär de endast på det
sättet kunna föras till en realpolitisk lösning.”
I stället för att sväva ut i ett okänt fjärran
måste arbetarrörelsen i dag ge ett svar på
frågan, vad som skall komma efter kriget och vad
man redan under kriget skall kämpa för
genom arbetarnas organisationer. Framför allt
de revolutionära, frihetliga
arbetarorganisationerna, som icke representera något statsintresse
och icke äro anslutna till något imperialistiskt
block, ha uppgiften att ställa denna fråga och
visa alla länders arbetarrörelser en väg. Alla
länders — det vill säga de länders, som äro
tillgängliga, där det ännu finns en
arbetarrörelse, som för ett eget liv. Därför äro Tyskland
och Ryssland för ögonblicket uteslutna — i
båda dessa länder är arbetarrörelsen tills
vidare ”likviderad”. Men om Chamberlain,
Daladier & C:o i dag utfärda mer eller mindre
antifascistiska eller rentav antiimperialistiska
paroller, så ha arbetarna i dessa länder
naturligtvis all anledning att vara misstrogna.
Arbetarna måste betrakta saken ur sin egen
intressesynpunkt, de måste, ställa upp egna mål och
själva kämpa för dem. Men därtill är tiden
nu inne!

Det nuvarande kriget kan — tvärtemot de
härskandes vilja i alla länder —-
fram-skapa nya revolutionära möjligheter. En dag
kan och skall det i Tyskland dyka upp en ny
arbetarrörelse. Men den kan endast finna sina
bundsförvanter inom arbetarorganisationerna i
övriga länder — om icke skola segerherrarna
skapa ett nytt Versailles i stället för det, som
likviderats. Äro arbetarorganisationerna i
Västeuropa på det klara med dessa problem
och sin uppgift?’

Kanske finns det några symptom, som tyda
därpå. I den engelska fackföreningspressen
kommenteras nyligen Chamberlains
formuleringar om ”nationalsocialismens förintande”
och ”återuppbyggandet av ett fritt Europa”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1939/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free