Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cialism gentemot statssocialismen och idén om
en ”världsstat, detta gräsliga påhitt”. Men han
tänkte historiskt. Han hade forskat så djupt i
den mänskliga individuella och kollektiva
viljans strömmar på alla privata, sociala,
ekonomiska, politiska och kulturella områden, så att
han absolut inte kunde tro på en alltför
förenklad unifiering av mänskligheten och
samhället, medelst något slags patentsocialism.
Sådana idéer avböjde han på det allra skarpaste.
Socialismen betydde for honom liv,
mångfaldig brokighet och fortlöpande utveckling.
Landauer visste, att i kapitalismens ställe
kunde inte på en gång sättas en för all framtid
glatt funktionerande idealsoeialism. På en det
totala överflödets och den allmänna nyttans
ordning trodde han inte alls. Socialism var
för honom vilja till frihet och rättvisa, vilka
båda kunna förtjänas endast av dem, som
dagligen erövra dem. Men just därför att han
såg socialismen så proudhonistiskt-nyktert, var
han övertygad om, att dess förverkligande,
genomförandet av ett så gigantiskt verk
gentemot det sociala och andliga arvegodset från
förfallets århundraden, endast kunde ske genom
en kulturrörelse, som för sig uppställt ett stort
andligt mål. Nietzsche sade, att det kommer
inte an på att fråga, från vad en människa
vill göra sig fri, utan för vad. Denna frågas
för vad ville Landauer besvara för
socialismen, genom att han gav den en kulturell
grundval. I Landauers tänkande uppträder
socialismen som medel. Som människovärdig basis för
ett från gemena ändamål och rovdjursartad
girighet befriat liv. Marxismen med sin
ut-vecklingslära, sin politik och sitt
statseröv-rande, var endast en biprodukt till den
kapitalistiska koncentrationen. Den har hjälpt till
att trycka ner människan till massa, hjälpt till
att därmed bereda marken för den brutala
fascistiska Neo-imperialismen och
statstotalis-men. Sedan 100 år lever det socialistiska
idealet, tanken på social befrielse, i folkdjupen.
Detta ideals, denna frihetsviljas
sammankoppling med den rent kvantitativa framstegsidén,
uppstånden ur det stora tekniskt-vetenskapliga
uppsvinget under 19: de århundradet, har nära
nog dödat den levande socialismen.
Det gäller att frigöra socialismen från dessa
falska föreställningar. Den måste ställas på
en humanistisk, kulturell, frihetlig och
konstruktiv grundval och därigenom besjälas på
nytt. Därvidlag skola säkerligen en hel del
gamla begrepp bryta samman. De stora
linjerna äro redan givna, genom Proudhons och
Bakunins livsverk. Den spanska och franska
syndikalismen voro nya, riktningsgivande
framstötar, den spanska kampen 1936—39 ett
väldigt, exempelgivande försök till frihetligt
förverkligande. Det vore emellertid ett misstag att
tro, att den frihetliga rörelsen kan bli färdig.
Den behöver alltjämt nytt, andligt arbete.
Landauers verk är säkerligen det mest betydande
av alla försök som gjorts till att ge en ny
socialismens filosofi. Helt visst — detta verk
är ett brottstycke, det är ofullbordat. Men det
kunde inte bli annorlunda — Landauer stupade
som revolutionär. Under sin livstid slet han ut
sig i kampen mot en oförstående omvärld och
med polemiken inom den egna rörelsen. I dag,
22 år efter hans död, är det lättare att teckna
upp hans- tänkandes linjer och hämta
inspiration ur dessa uppfattningar.
Det vore en tragedi för den frihetliga
socialismen, om Landauers livsverk skulle sjunka i
glömska. Må vi rädda det från ett sådant öde,
ty detta verk är ett värdefullt arv, som det
gäller att göra fruktbart.
Biografisk och bibliografisk notis:
Om Gustav Landauers liv oeh verksamhet
kanske följande uppgifter kunna ge en liten
orientering.
Data:
Född den 7 april 1870 i Karlsruhe.
1890—91: Student i Ziirieh, beröring med
socialismen.
1892: Berlin. Inträde i redaktionen för den
första ”Sozialist”. (Organ för den ”unga”
oppositionen inom socialdemokratin. Landauer
tillhörde doek inte partiet, han var redan
anarkist.) Med bland grundarna av ”Freie
Volks-biihne” (Fria Folkteatern), Berlin.
1893: Elva månaders fängelse för artikel i
”Sozialist”.
1895: Grundande av konsumtionsföreningen
”Befreiung” (Befrielse). Nyutgivning av
”Sozialist”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
