Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolutionen under
debatt
Under senaste tiden har en inre diskussion
inom SAC om syndikalismen kommit till stånd,
som i viss mån har en självrannsakande prägel.
Den omsluter den syndikalistiska ideologiens
hela register oeh är således omfattande. I
följande korta uppsats beröres debatten om
revolution och reform:
Syndikalismen brukar karakterisera
socialdemokratin som reformistisk oeh sig själv som
revolutionär. Därmed är dock icke utsagt, att
syndikalismen är mot reformer. Tvärtom!
Genom sina organisationer vill den genomföra
alla de reformer som kunna uppnås även inom
ramen av det .borgerliga samhället. Men den
förmenar att reformerna äro otillräckliga för
förverkligandet av socialismen. Till slut framstår
för den ett revolutionärt våldsingripande som
en sannolik möjlighet.
Det är ieke nödvändigt, att detta
revolutionära våldsingripande skall ta form av en
en-gångsrevolution som bringar oss det
eftertraktade samhällstillståndet ungefär fixt och färdigt.
Man kan oekså tänka sig en serie av
revolutionära ingripanden som etappvis förändrar
samhället från kapitalism till socialism.
Det centrala problemet blir dock detta: kan
man genom ett enda eller genom en serie
revolutionära ingripanden förverkliga det
syndikalistiska samhällsidealet och skapa ett samhälle
utan våldförande av den personliga friheten?
Ett revolutionärt våldsingripande innebär,
att man brukar våld mot de människor, som
motsätta sig en ny samhällsform. Om det,
såsom erfarenheten visar, ieke är möjligt att
åstadkomma en enhetlig alla lönearbetare
sammanfattande organisation, men arbetarna dela
upp sig efter politiska linjer, så synes ett
syn-dikalistiskt revolutionärt våldsingripande
ofrånkomligt komma att rikta sig ieke bara mot bor-
sin oeh stucko dem i brand. Oeh alla som i
dödsångest sprungo ut ur husen, gamla,
kvinnor, barn, blevo nedskjutna. "Samvetsgrant
fyllt sin plikt!"
Icke alla de, som i fångenskap vänta att få
återvända, voro delaktiga i sådana
fosterlandsplikter. Men en stor mångfald. Bland dessa
miljoner fångar finns det också miljoner
nazistiska partimedlemmar. Många partimän kommo
först under de sista månaderna till
krigsmakten. Så länge det var möjligt, hade
nazisterna försökt att skona sina bästa oeh lämna
dem i lugn fjärran från fronten. Till sist
måste de stoppas in i krigsmakten.
Den beryktade officerepropagandan gjorde
de tyska soldaterna till viljelösa mottagare
av nazistagitationen. Detta stegrades till en i
sanning idiotisk monotoni.
Miljoner av dessa urartade skola nu tillbaka.
Av sig själva veta de icke, att deras
uniformsrockar, deras utmärkelsetecken, deras rang-
distinktioner äro bevis på deras fruktnsvärda
gärningar.
Därför måste det läras dem, ty dessa tecken
äro ännu aktade i hemorten. Med dessa, de
yngre årgångarnas människor, måste en
oböjlig prövning oeh fostran börja.
Befrielsemakternas organ kan förhindra
återupplivandet av de yttre formerna av en ny
militarism. Uniformer, uppmarscher, parader
och föreningar av militär art behöver man icke
längre se, men hemma bli rockania
uppbevarade oeh utmärkelsetecknen inlåsta. Det falska
och förfalskade kommer åter att leva och
ofarliga utvägar kunna finnas. Den första plikten
är att lära de hemvändande männen, hur de
själva skola kunna arbeta sig ut ur mörkret.
Det gäller att icke försitta tiden, eljes odla
vi ofrihetens baeiller, grodd för kommande
onyttiga strider mot det onda, mot parasiterna,
plågoandarna, och blanda in dem i det nya livets
byggnadsämne.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
