Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 TAFVELGALLERI.
"Buzzio, ni är verkligen en riddare,," anmärkte Fillida med strålande ögon. "Ni bär icke
endast titeln däraf. . ."
IVArpino bugade sig ironiskt.
"Man tanke sig," fortfor Buzzio, vänd till denne, ratt Caravaggio inträdde i er atelier såsom
muraredräng, knappt skicklig nog för att rifva färg../’
*’Nå?" sade <TArpino, som började blifva het.
"Mannen målar i tysthet och träder plötsligt emot er med en tafla, som ni sjelf förklarar
för så förträfflig, att ni upptar er handtlangare bland edra lärjungar..."
"Allt det clar är mycket bra, Buzzio! men jag är nyfiken att få höra slutet."
"Ah, det ligger ju för öppen dag: er lärjunge har blifvit er medtäflare, och jag tror, att
ni måste anstränga edra krafter skarpare än hittills, för att besegra honom..."
En djup tystnad uppstod. Listigt smög en af vinförsäljarne fram med sin korg om halsen,
och Fillida drog upp börsen, för att betala sex nya flaskor.
D’Arpino började tala med en helt förändrad, sakta röst.
"Jaså, är det alltsammans? Jag trodde, signore Tobaldo di Farna, att ni en gång studerat
i ett benediktinerkloster och följaktligen lärt er att draga en slutsats?"
"Åh, jag är från en fruktträdgård på Monte Buzzio," ropade officeren, i det han strök sina
mustascher och drog korken ur flaskorna," "och från mitt bärg ser man benediktinerna djupt
under sig . . . Min slutsats i afseende på er och Caravaggio har jag redan dragit, och var den
icke så skolmässigt uttryckt, så har ni blott min medfödda artighet att tacka därför. . ."
"Jag vill också draga en slutsats," sade d’Arpino. "Om Amerighi blef ryckt ur det
eländigaste armod, så var det jag, som räddade honom. Har han lärt att teckna ett enda streck, så var
det jag, som lärde honom det. Lyckades det honom att få sälja sina taflor, hvem var det, som
skaffade honom köpare, om icke jag ensam? Amerighi är mitt kreatur— jag har gjort honom till
målare... Hvilken outsäglig otacksamhet är det icke af honom, att han nu förföljer mig såsom sin
bittraste fiende, att han, vild och häftig, såsom han enligt sin råa natur är, till och med traktar
efter mitt lif!"
Fillida reste sig med värdighet.
"Tillåt," sade hon, "att jag går till min bror, som jag ser därnere på arenan... Signor
Cavaliere, blott tills vidare ville jag göra er uppmärksam på, att er skildring icke alldeles
motsvarar sauna förhållandet. . . Hvad Caravaggio är, det blef han utan er och i trots af er okristliga
afund . . . Sedan Caravaggio i hemlighet målat sin första tafla, dref ni honom med skymf och hån ur
er atelier. . . Hans taflor har ni genom en viss förtrogen, hvars namn jag icke vill nämna, narrat
af honom för ringa pris, i afsigt att förstöra dem eller undandraga dem offentligheten . . . Slutligen
sänder ni banditer i hans väg och lägger snaror om hans hals... Akta er! om Caravaggio har lärt
allt af er — att föra svärdet har ni icke lärt honom, annars skulle ni med klingan hafva ställt er
såsom mästare emot honom... Per Bacco, såsom mästare!"
Och Fillida skrattade så, att det gick riddaren genom märg och ben.
En ung man i elegant drägt nalkades nu, raskt stigande uppför amfiteaterns terrasser. Det
var en smärt, kraftig yngling med kort, tjockt hår af blond färg, bärande en lång värja vid sidan
— Guilio Frediniani, den "hulda Phyllis1" broder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
