Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX
bringelser saknar jag alldeles tid; för öfrigt
måste man välja ett skriftställen, som lönar sig
- och det är framför allt tidnings-skrifveriet.»
Det var också på detta han var nära uteslutande
hänvisad för sin bergning. Strandberg arbetade i flera
tidningar och fick slutligen fast plats i »Stockholms
Dagblad». Hela år 1851 var han dock medarbetare i
»Bore», fastsmidd, för att begagna hans egna ord,
som galérslaf vid den roddarbänk, hvars inskription är
’Teater-Literatur’. Fattigdomen var honom af gammalt
välbekant, men dess börda var honom icke nu så lätt
att bära som förr; hon blir tyngre, denna börda,
ju fler som dela den. I sin afskedssång till lifvet
sjunger han:
»Tack för att ej ett sparsamt bröd
Förhölls oss någonsin!
Tack för att ej den bleka nöd
Hann öfver tröskeln in.»
Men vid denna tid stod nöden mer än en gång på
trösklen, och han behöfde anstränga hvarje sena för
att få henne att vika platsen. Men taga vi icke fel,
så var näringsomsorgen icke den enda orsaken till den
minskade poetiska verksamheten. Enahanda aftagande
alstringslust förmärker man äfven hos Tysklands
politiska lyriei. Med 1848 hade de fylt sin mission;
den politiska lyrikens dagar voro till ända. Några af
de mest framstående tystnade så godt som för alltid;
så Herwegh. Äfven Strandberg har tydligen haft en
förnimmelse deraf, att den gamla ljudbotten från
40-talets början icke längre fans till. Det uppstod
hos honom så småningom en tomhet, som icke kunde
fyllas från de håll, der han hittills förnämligast
hemtat sin andliga näring. Genom nya studier behöfde
han bereda sig till en ny sångarbana. En icke
ringa del af 1850-talet var för Strandberg en sådan
studie-eller brytningstid, hur man vill kalla den. Men
då Herwegh sjönk ned i en afgjord kosmopolitism
och slutade med att blifva socialdemokrat, så gick
Strandbergs utveckling i alldeles motsatt rigtning,
tack vare hans varma fosterlandssinne och hans manliga
karakter.
Genom vidgade poetiska studier trängde han allt
djupare in i poesiens väsende, och hans forna beundran
för den tyska lyrikens retoriska pathos försvann allt-
mera. Genom Hagberg hade han blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
