Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göthilda Victoria Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Jag mins ditt sinnelag, det var en dufva I saktmod,
det var vänligt, det var fromt, Jag mins ditt hjerta,
det var som en grufva I rikedom, och det vardt aldrig
tomt.
Jjag mins ditt löje, strålande och rikligt Liksom ett
solsken på en molnfri dag, Jag mins din pannas lugn,
det var osvikligt, Jag mins ditt väsens oskuld och
behag.
Och dessa ögon, dessa underbara, Jag vet jag kunnat
se mig blind på dem: På man och barn de lyste, lyste
klara, Två speglar, ack, som rymde alla fem!
Jag kan ej måla, äfven oin man unde Mig, liksom
Rafael, en himmelsfärd; Jag vill ej trösta, äfven om
jag kunde, .Ty du var huld och du är tårar värd.
Att klaga var ej heller sångens mening, Att öfver
stjernorna du har din gång, Men minnet har, med hoppet
i förening, Sökt sig ett uttryck. Och hvad är min
sång?
En hand full grönt ifrån förgångna vårar, Ett par
tre strån att få en dödskrans af; Här lägger jag den,
bland så många tårar, Att vissna bort med gräset på
din graf.
1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
