Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deraf detta sångens grunddrag, oftast något obeskrifligt,
Nytt och dock bekant, på en gång oskuldsfullt och käckt och lifligt,
Dessa tonfall, som han snappat från naturens strängaspel,
Med sitt fosterländska tycke i förtjenster som i fel;
Deraf också denna lätthet att få magt med alla sinnen,
Der ej sann natur och känsla kolnat som förbrunna minnen,
Derför steg han oförmodadt, såsom hela verlden vet,
Upp en dag som folkets härold, ja, en stund som dess profet.
Ve, att sångarslägtet äflas störta sig i lifvets trängsel,
Vill för tidigt ut ur hagen, från dess tystnad och dess stängsel,
Yfver sig med fulla kräfvor öfver verldens bifallsdom,
Lika lätt att få som mista, och som oftast meningstom!
Mellan denna myckna olat slappas sedan, får man höra,
Mången strupe full af välljud, månget fint och noggrant öra,
Ty i ensamhetens skugga fostras all ursprunglig kraft
Och den sång, som längst har hunnit, tystnaden till vagga haft.
Men han drog sig blygsamt undan som en fogel in i skogen,
Satt der, som han alltid suttit, osedd, anspråkslös och trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
