Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 7 - Amors genistreck. I, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Henrietta (ler). Men jag begriper icke Lotta,
som Går på med klädseln och predikar ständigt.
Lotta. Vi qvinnor äro af en struntmetall, Som,
för att gälla, preglas får nödvändigt, Och grannlåt
hör på visst sätt till vårt kall. Kan ske man fordom
bara såg på kärnan, Nu synas skalet i de flesta fall;
Man ser på hatten förren man ser på hjernan, Man
ser på bröstet, för att se på stjernan, Och ytan är
all framgångs fotapall, Hvaraf moralen är: vi måste
genast Gå in och fiffa oss!
(drager Henrietta med sig in i rummet till venster.)
Åttonde Scenen.
Brienne (kommer in civilklädd.) Jag mins väl
senast, När jag för sex år sedan hänryckt stod På
gränsen, som min faders gods förbinder Med öfverstens,
och såg med eldigt blod Hans döttrar i sitt lusthus.
Utan hinder Jag kunde helsat på, om jag haft mod. Hur
målade ej fantasin förveten De unga barnen med
en kolorit, Som, om jag också dristat att gå dit,
Knappt skapats skönare af verkligheten! Jag kom ej
dit, fastän det stod mig fritt Och fast jag gett mitt
lif för blott ett möte; Men sällsamt! Hvad jag nu
kan kalla mitt Är nära på som det mig djupt förtröte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
