Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Philaminte. Allt grekiskt är min vurm, jag dyrkar
sjelfva namnen.
Vadius. Jag fruktar för att jag har illa valt min
tid. Som möjligtvis har stört - i hettan af min ifver
Att göra er min kur - en lärd och vitter strid.
Philaminte. Med grekiska en hvar bestämdt välkom*
men blifver.
Trissotin. Dessutom är han stor som skald och
prosaist Och kunde ge er prof derpå, i fall han
ville.
Vadius. Det fins ett lyte hos skribenter,
det är
visst,
Att jemt besvära folk med alstren af sitt snille Och
envist lägga för - i hvad som helst för gille - Sin
klingklangs-poesi, sitt snömos först och sist. För
min del finner jag knappt någonting så löjligt Som en
författare, som tigger rökverk jemt Och tvingar hvem
han först får tag i, oförskämdt, Att för hans plitande
bli en martyr, om möjligt. En dylik inbilskhet skall
ingen, hoppas jag, Få skäl tillvita mig. Jag gjort
mig till en lag Hvad den der greken förr som lärosats
har drifvit: Att aldrig läsa upp det, som man sjelf
har skrifvit. Jag tagit med mig blott ett litet qväde,
som Det vore roligt se hvad ni kan tycka om.
Trissotin. Er dikt fulltonig är, och högstämd,
och
profetisk.
Vadius. Det skalkas en charit hos er i hvarje ton.
Trissotin. Dertill ert vackra språk, er
klingande
diktion!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
