Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Främst syns i passet en tartar,
Igenkänd på sin gula mössa,
De öfriga, med svärd och bössa,
Han en och en bakom sig har.
Så ser man gamar högst på branten,
Som bryna näbbarne mot kanten,
Ty innan dager blir härnäst
Så förestår en präktig fest.
Eri vårbäck nedanföre sinat
För sommarsolens brand, och har
Allenast torra rännan qvar
Med buskar, sorn i växten tvinat.
o
Ät ömse sidor, hit och dit, Ha ramlat block af grå
granit, Af blixten slitna, eller byar, Från spetsar
simmande i skyar; Ty hvem är den, som hittills har
Sett Liakuratopperi klar?
De nådde furuskogen redan: »Bismillah! Faran -är
förbi, Och öfver slätten skena vi Och våra raska
kampar sedan!» Men knappt var detta sagdt, så kom
En kula hvinande framom, Så att tartaren stod på
nacken. Man gjorde halt, så fort man hann, Och hoppade
i hast till backen, Men aldrig stego trenne man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
