Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Ett herradöme fruktansvärdt, må tro, Ett arf, som
kostar lugn och sinnesro! Med ingen tygel, knappt en
vän att redar Hur tusen stupningar till ondo leda,
Ja, då som bäst han tukt behöfde än Som gosse satt
att herska öfver män . . . Men hvartill tjenar det
att efterspana Hvart afsteg på hans ungdoms vilda
bana, Som visst var kort, men lång nog för att få
Hans bästa kraft försliten nära på!
Och Lara for sin väg i ungdomsåren - Men när han
vinkat sitt farväl till strand,. Förlorade man snart
af honom spåren Och allt i glömska sveptes efter
hand. Hans far var stoft och hans betjening kände
Blott att han rest och icke återvände, Och när han
aldrig kom och aldrig skref Till slut man liknöjd för
hans öde blef; Man nämnde knappt hans namn i salar
öde,, I urblekt ram förfor hans konterfej, Hans brud
var gift, de gamle voro döde, De unge åter mindes
honom ej. »Men lefver gör han nog» arftagarn sade
Och önskade han redan krusflor hade; Ty vapensköldar,
väl ett hundratal, Betäckte ättens sista samlingssal,
Men det var en han gerna satt i stället Att murkria
i det götiska kapellet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
