Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Att dra en slöja öfver flydda dar,
Och om han folkets sak inblandad finge,
Så vunnes tid, hur det i öfrigt ginge.
Det qvalm, som legat i hans barm och tryckt,
Den storm, som länge sofvit oförryckt,
Men väcktes af en slump (som utan fråga
Var enkom utsedd att hans öden råga),
Brast lös med ens - och Lara blef på nytt
Hvad han var förr, fast scenen var förbytt.
Då lif och rykte honom intet voro,
Han ett förtvifladt spel dess bättre dref
Och såg sin undergång förutan oro,
Om blott hans fienders förderf det blef;
Han ville folket ingenting, men höja
Gemene man för att den stolte böja.
På lugn han hoppats i sitt ide, men
Vardt hetsad utaf verld och slump igen
Och sökte hålla jägarne från lifvet,
De måste döda, deras nät var rifvet.
Tillbakadragen, han för egen del
Helst sett på afstånd lifvets skådespel;
Men släpad till arenan, midt i hetsen,
Tog han som förste man sin plats i kretsen,
Hans väsen något vildt och hejdlöst fick
Och gladiatorn frambröt ur hans blick.
10.
Hvartill förnya krigets gamla visa
Om lif, som ödslas, och hur gamar spisa?
Om lyckans vexlingar från slag till slag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
