Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
På mannen, som steg af sin häst och bar
Sin sadelbörda ned till vattenranden
Och slungade den handlöst ut från stranden
Samt såg sig kring och höll sig sedan still,
Men spejade försigtigt en gång till
Och följde strömmen åt, som om han såge
Att något misstänkt qvar på ytan låge.
På en gång böjde mannen sig. Der var
Från vinterfloden fullt med stenar qvar,
Af hvilka han de tyngsta och de största
Med särskild omsorg valde för det första.
Vedhuggarn smög sig fram nu, för att få
En öfverblick af hvad som skulle följa,
Och såg ett rockbröst skymta på en bölja
Samt något likt en stjerna der uppå;
Men innan han fick rigtigt syn på rocken
Sjönk den till bottnen för de grofva blocken,
Flöt upp igen, men nästan oskönjbar,
Och lemnade små purpurstrimmor qvar -
Och så försvann. När hvirfveln lagt sig, svängde
Sig ryttaren på hästen, hvilken grof
Och skrapade i marken med sin hof
Och flämtande från platsen sedan sprängde.
Mask ryttarn hade. Hvem den döde var
(Om han var död) såg ej vår arbetskarl;
Men bar han stjerna öfver mantelvecken,
Högborne herrars gamla riddartecken,
Så nog bar Ezzelin .- det viste man -
En sådan samma natt som han försvann.
Och var det han, så hjelpe honom Herran!
Hans lik dref utåt sjön i vida fjerran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
