Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belägringen af Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Med hugg af skorpioner risat De afundsmän, som mig
förvisat.»
Nu lade hon sin hand, så len,
På hans - det gick till merg och ben
Och kylde ända in i själen,
Der han stod naglad fast med hälen
Och nästan som till döden frös,
Ur stånd att kunna komma lös.
Ur en så kär beröring springer
Ej sådan fasa vanligtvis,
Men här blef blodet som till is
För dessa smala, hvita finger.
Nu var hans panna feberfri,
Men hjertats värme ock förbi
När han fick se, af skräck betagen,
De bleka, de förstälda dragen;
Nog låg der än ett matt behag,
Men själ det fattades det hela,
Som eljest brukat lifligt spela
Som glittrande vågor en solskensdag.
Hennes läppar liksom i döden lycktes,
När hon talte så andades hon ej mer
Och barmen gick ej upp och ner,
De stannat, pulsarne, som det tycktes;
Och under stela ögonlock
Hon stirrade nästan vildt, och dock
Så rakt framför sig, som de sjuka,
Som pläga gå i sömnen, bruka -
Och som målade gubbar ibland du ser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
