Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Dess tinnar remnade med brak, Och tornen såg jag
lustigt brinna Och blyet som ett slagregn rinna I
forsar från förkolnadt tak, Der hämnden högg sig hål i
mak. Men litet tänkte man kan hända När, för att låta
gå på tok, Man mig som på en ljungeld vrok, Att pojken
skulle återvända I tio tusen hästars midt Och tacka
grefven för sin ridt. Ett spratt rätt elakt de mig
spelte, När de mig snörde fast på rygg På hästen, som
var vild och skygg, Men jag qvittens åt alla delte;
Ty tiden jernnar allt ändå, Och om man bara passar
på Man ingen mensklig magt skall finna, Den hämden
ej till slut kan hinna, I fall man ej förlåtit då,
Men passar hugg och vet att vänta Samt har en orätt
att förränta.
11.
))Vi foro af, min häst och jag, På vindens vingar
oförtrutet Och fingo bruten bygd på slutet Bakom
oss innan ljusan dag; Vi jagade å stad förfärligt,
Som meteorer nära på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
