Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
10.
Ung Selim teg. Det tog ej slut, Och flickan
suckade, förskjuten, Men han såg genom gallret ut
Och stod der sorgsen, blek och sluten. Ett ögonkast
hon falla lät, Men blef ej mera klok för det. Hon
var beklämd, fast annorlunda Än han, för hvad som
skulle stunda, Men fick ej fram ett ord likväl, Hon
viste icke af hvad skäl. Till slut blef tystnaden för
lång: »Hur främmande han nu sig ställer! Så möttes
vi då ingen gång, Och så få vi ej skiljas heller.»
Tre gånger gick hon upp och ned Och såg på honom, som
beständigt Höll ögat vändt åt samma led, Men ryckte
sedan åt sig händigt En urna, som hon gick förbi,
Med persisk rosenolja i, Och stänkte golfvet fullt
och taket Uti det målade gemaket; Och dropparne de
yrde vått Inoin hans lifrock, inom linnet, Men han
stod lika slö till sinnet Och lät dem perla öfver
skinnet, Som om det varit marmor blott. Ȁn lika sur?
Min sann jag trodde Så mycket groll i Selim bodde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
