Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Man knappt från stället skiljas kan,
Men dröjer i en stämning lånad
Ifrån en obesvarad trånad -
En sorg så ljuf som ingen vet,
Ett vemod utan bitterhet;
Och man är bara rädd att dagen
Förtar förtrollningen igen,
Och ville vaka länge än
Och gråta vid de ömma slagen!
Ty samma stund som morgon gryr
Är sången slut och fogeln flyr.
Ja, mången tror det kunna spåras
(Så lätt kan ungdomen bedåras,
Och det sin ursäkt har)
Att lägges ton och ton till hopa,
Så får man höra fogeln ropa
Det namn Zuleika bar.
Det är från hennes tårpilskrona
Man hör det genom luften tona,
Och under den, på grafvens topp,
Är det som rosen runnit opp.
Den sten man först på kullen lade
Om morgonen försvunnit hade,
Men icke bar en dödlig hand
Så jordfast pelare till strand;
Ty just der Selim föll om qvällen
Såg man en vacker morgon hällen
Bespolad af det vilda haf,
Som nekat honörn vigdan graf.
Det är som nattetid man såge,
Hur ett turbanklädt hufvud låge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
