Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
132.
En lejoninna, eller en tigrinna, Som man har röfvat
ungarne ifrån, Jemföras kan på visst sätt med en
qvinna, Hvars kärlek mötts med liknöjdhet och hån;
Men bilden svarar ej i någon mån Mot hvad jag ville
säga; ty besinna, Hvad gör det, att beröfva dem de
små, Emot att neka dem att några få?
133.
Från tigern ned till ankan har naturen Gjort
fosterkärleken till lag också, Och bryner något näbb
och klor på djuren, Så är det angrepp just på deras
sina; Hvar enda rnor är åt sitt barn försvuren Och
ledsnar aldrig vid dess kink ändå - Hur mägtig är
den maning (väl att märka), Som kan en drift af denna
styrka verka!
134.
Det gnistrade, Gulbeyaz’ ögonpar, Men dermed är för
litet sagdt egentligt, Och hennes kind i purpur färgad
var, Men det var också vanligt och väsentligt; Hon
hade aldrig fått ett sådant svar, Och derför grep
det så utomordentligt, Att de, som sett en furie
(och det är En hel hop), skulle ändå hisnat här.
O. V, A. Strandberg, Saml. Yitterh.-arb.
IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
