Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
81.
Och solen sjönk, och rök i digra fång
Steg ur den krater, som på goda grunder
- Så tycktes det - fått namn af »hins salong»,
Hvad någon kallat detta verldens under.
Men Juan, fast ej landets barn en gång,
Besåg ined ett slags häpnad några stunder
Ett land, som slagtat jordens ena halft
Och med den andra handskats, så den skälft,
82.
En ofatt mörja sjöfart, rök och tegel,
Så långt ett öga är i stånd att nå;
Emellanåt i sigte några segel,
Som snart bakom en skog af master gå;
En massa torn, som kika enligt regel
Igenom stenkolsskyarne på tå;
En jettelik kupol, liksom en hätta
På en pajazzo - det är London, detta.
83.
Men Juan tänkte, för hvar skorstens-kam,
På alkymistens härd i våra sagor,
Såg bara rikedomar välla fram
(En rikedom af papper och pålagor);
I sjelfva töcknet, som i ringlar sam
Och släckte sol och stjernor såsom flagor,
Såg han en landsens atmosfer, som var
Ofantligt helsosam, fast sällan klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
