Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
63.
Ett par tre finter jag ännu besitter,
I fall det lönte mödan en minut
Att ta i tu med detta skrala glitter.
Så har jag visst ej galla nog till slut,
Ty när min sångmö är som hvassast bitter,
Går allting bara på ett löje ut,
Hon sårar ingen alls, men gör en kort
Behagsjuk nigning blott - och sväfvar bort
64.
Min Juan, som jag ganska vådligt pantsatt Bland
skalder och de Blå, kom det till pass Att ha bland
dem betett sig klokt och sansadt; Nu slapp han från
en så steril Parnass, Förr än han blifvit allt för
illa ansatt, Och sällade sig till en högre klass Af
friska hjernor, der han, stäld i ljuset, En solens
äkta son, blef barn i huset.
På sina morgnar var han sysselsatt,
Men med det lumpna lappri, som för männer
Gör existensen outhärdligt platt,
En Nessus-mantel, som till mergen bränner,
När man ifrån sitt soffhörn klagar, att
Man bör ge allt på båten, men man känner
Att man ej främjar landets väl dervid -
Som ej blir främjadt, fast det vore tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
