Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan Liljas förlofningsfest (Talltrastens Saga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det aldrig prinsen in att försöka komma på
land; det var ju hennes pligt att foga sig efter
honom, dessutom hade det vill heller icke
lyckats honom mycket bättre.
Nå, Storken berättade vidare, att det var
stor sorg vid liofvet, ingen kunde hitta på
nägon utväg; ändtligen lät prinsen bygga ett
litet slott åt henne vid stranden, för att
åtminstone kunna se pä henne, men den
glädjen varade icke heller länge, ty hennes stolta
sinne hade fått ett för svårt, slag.
»Ack!» tänkte hon, »jag, som så
triumferade öfver alla de andra blommorna, om de
säge mig nu, i min djupa förödmjukelse! Ack,
om jag vore bland mina systrar igen i mitt
gamla hem! Aldrig, aldrig ville jag skryta
mera, och tro mig vara bättre än de! Och
skönheten, hvarpå jag satte så mycket värde,
huru länge kommer väl den att vara? Redan
ser jag i den klara vattenspegeln, att jag blifvit.
gulblek i ansigtet af den glödande solhettan.
Hvad har jag dä kvar?»
Och Liljan böjde sitt hufvud och gret
bittert.
Östanvinden for förbi och fläktade med
sina vingar, men det blef nästan hetare än för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
