- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
114

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Þat kann ek it siautiánda,         at mik mun seint firraz
        it manunga man; —


»En sjuttonde kan jag: ....
        att sent hon mig glömmer
        den ungmö, som älskas av mig.»


Orden manunga man ’ungmö’ säga oss dock, att det här rör sig om erotik. Av isländsk skaldedikt är det betygat, att björkrunan och dess tal stått i magiskt förhållande speciellt till kvinnokönet. Björken var även Friggs träd (jfr § 31). Att den sjuttonde strofen syftar på förhållandet till en ungmö, stämmer med utharkteorien, enligt vilken b-runans tal är 17 (ej 18 såsom i futharkraden).

18. I den adertonde strofen har ett inskott eller tillägg skett. Det senaste synes mig vara det troligaste. Den ursprungliga strofen skulle i så fall snarast haft lydelsen:

Þat kann ek it áttiánda,         er ek œva kennig
        mey né mannz kono —
allt er betra,         er einn um kann;
        þat fylgir lióða lokom —


»En artonde kan jag,         som aldrig jag bortlär
        till mö eller viv åt en man,
bäst är allting,         som en blott känner,
        så får sången sitt slut[1]


Det är här fråga om talet 18, som är Odens speciella tal (jfr § 32). Att han tiger om innebörden i detta, stämmer fullständigt med förhållandet i en annan Eddasång, Vafþrúðnismál. Här ställer Oden 18 frågor till jätten, som är förmäten nog att söka tävla med honom i mytiskt vetande. Inför den sista (18:de) frågan:

»Vad sade väl Oden         i sonens öra,
        när Balder bars på sitt bål?»


står jätten svarslös. Det är något som blott Oden vet. I andra Merseburgbesvärjelsen läser Wodan över Balders skadade häst en

[1] De två sista raderna anser Åkerblom, Den äldre Eddan 1, s. 66, not 3, vara »ett störande inskott». Jag har ovan insatt hans översättning av dessa rader i stället för hans tolkning av tvenne andra, i vilka jag ser ett tillägg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free