- Project Runeberg -  Runornas talmystik och dess antika förebild /
120

(1927) [MARC] Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag den åttonde sjunger,         om ute du gripes
        av natt på nedmörk led.
Göra dig men         ej mäktar ens vålnad
        av kristen kvinna då.»


Här är överensstämmelsen med motsvarande parti i Lióðatal (strof 8) icke omedelbart framträdande. I båda fallen torde det dock vara fråga om fixstjärnhimlens (den åttonde sfärens) skyddande makt.

9.

Þann gel ek þér inn níunda:         ef þú við inn naddgǫfga
        orðom skiptir iǫtun,
máls ok manvits         sé þér á munn ok hiarta
        gnóga of gefit.


»Jag den nionde sjunger,         om du skiftar ordhugg
        med vapenväldig turs.
Ur Mimes själ         manvett och talkonst
        då ges dig i mångfaldigt mått.»


Här är det ännu tydligare än i strof 9 i Lióðatal fråga om magi med trolldomskonstens tal. Talkonst och manvett utmärkte framför allt Oden såsom runogud. I Eddadikten Vafþrúdnismál skildras, hur han däri övervinner en mytkunnig turs.

42. Av antydningarna i de båda ovan analyserade Eddadikterna torde framgå, att i de forntida nordbornas trolldikter, de s. k. galdrarna, en viss anpassning till magiskt betydelsefulla tal måste ha skett. Frågan är nu, vari en dylik kunnat bestå. Då galdrarna till sitt första ursprung otvivelaktigt äro något mycket uråldrigt och dessa dikter även efter runskriftens uppkomst av allt att döma i regeln synas ha föredragits utan ett därmed förbundet inristande av orden i trä eller sten[1], ha vi, såsom jag redan antytt, att antaga, att det efter vissa talsymboliska principer anordnade materialet varit själva ordmassan. Dikterna torde ha föredragits gruppvis i vissa bestämda strofer, varvid dessutom ordens antal i varje strof valts med hänsyn tagen till, att genom hopsummeringen ett visst för det magiska syftet betydelsefullt tal skulle uppstå. Att ett visst antal ord spelat en roll i trollformler,


[1] Jfr Golther, Handbuch der germanischen Mythologie, s. 641.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:57:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/talmystik/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free